Aftonbladet – 17 februari 1872, sida 3

Brr Dot föll sig så, att sir Dene samma förmiddag skulle fara till Worcester, i och för en kommunal sammankomst, Hans phaeton stod följaktligen framför porten klockan jeliva, Lady Lydia gick ut för att beundra de vackra hästarn; Jag vill följa med, mamma, sade Jarvis. Jag vill följa med. Lady Lydia framstälde frågan til Dene med sitt ljufvaste smål ju ta honom med, bästa sir Dene, säg vill ni ej det? Kan inte i dag, svarade baronceten. Jag vet verkligen ej hvar jag skall göra af honom i Worcester. Myladys panna mulnade, ett tecken till att hennes onda passioner voro väckta. O, jag ber, skänk honom detta lilla nöje, sir Dene, började hon äter. Alt är här så främmande för honom ännu, ståckars liten! Men sir Dene var ej den, som kunde förmås att göra något hvartill han icke själf hade lust. I det hela tyckte han icke om barn, med undantag af Tom, och bestämdt motbjudande var det honom att sjelf ut sättas för det ringaste besvär med dem, Jag är rätt ledsen, lady Lydia, men jag reser in till staden i en offentlig angelägenlet. Sammanträdet kan räcka flera timmar; det skulle svårligen gå an för — hvad är det gossen heter, nu igen? — Jarvis — att lemnas ensam på gatan. Kusken kan få köra för dem alla i morgon. Sir Dene steg upp i vagnen, tog tömmarna, betjenten hoppade upp och så bar det af. Master Jarvis första företag blef att kasta omkull sig på sanden samt sparka och skrika som om sjeliva den onde farit i honom... Läsaren behagade ursägta orden; de äro ej mina, men Ganders, som stod och