Aftonbladet – 16 februari 1872, sida 2

springa hem igen. Och du, lilla trasunge, fortfor han till Emma, om du vågar draga hit främmande barn, så skall jag doppa dig i vattentunnan der vid hörnet. Får jag inte lof satt se pipan? frågade Tom, som ej hade förstått ett ord af tio. Vänta; jag skall springa efter hennel ropade Emma sjelfrådigt till Tom. Black sade intet för att hindra det. Han stod och betraktade gossen, under det han hvisslade helt sakta. , Du är lik far din från topp till tå, sade han. Samma hår, samma ögon, samma ansigte. Han skulle blifvit en annan sir Dene, i fall han fått lefva; så skall du med. Inte dåliga ögon de der. Allt hvad den lilla gossen härpå svarade, var att med besagde ögon se upp på mannen. Till och med Black, denne förhärdade skurk, måste erkänna deras ovanliga skönhet. Hvad heter lille herrn? frågade han med mindre råhet i rösten än vanligt, Tom. Inte Dene? Inte heller Geoffry ? Jag heter Tom, upprepade gossen. Hvar är lille herrns hatt? Hos mormor. Nu kom stalldrängen ut på gården och ropade åt Black att gifva honom hafre åt hästarna. Då Black gick för att uppfylla bans begäran, kom Emma i detsamma utspringande med sin pipa för munnen och blåste derpå af alla sina krafter. Black bad henne icke hålla ett sådant förbannadt väsen och gaf henne ett slag vid örat, så att hon höll på att falla och som slängde hvisselpipan ett godt stycke derifrån. Kanske var hon van vid örfilar, ty hon hvarken gret eller jämrade sig; hon väntade blott till dess han kommit några steg längre bort och tog