Aftonbladet – 14 februari 1872, sida 2

Missnöjet med nationalförsamlingen tyc kes i Frankrike vara i tilltagande. De liberala tidningarne uttala sig med allt större ovilja mot denna församlings tvedrägt och: förföljelselystnad. Journal des Debats erinrar om, att hon nyligen egnade en hel dag åt diskuterandet af frågan om åtal mot tidningsartiklar från sistlidne December och till en del till och med från November månad. Ien artikel öfver ministerkrisen yttrar samma tidning: nalförsamlingen rättfärdigar det var som nyligen en af hennes medlemmar riktade till henne: Vi äro utan kompass! Den ena dagen gör hon ett modigt anlopp mot beskattningen på råämnen, och fjorton dagar derefter öppnar hon portarne för densamma genom uppsägandet af handelsföråragen. Och hvad gör hon nu? I stället för att lefva i denna verlden, gå framåt och handla, undersöker hon hvad som skall ve derfaras henneiden andra. Hon uppför en generalrepetition i bästa form för att falla med behag, i det hon jemnar vecken af sin toga. Hvilket lyckligt samhäl tillstånd! Vi ha en nationalförsamling, som är vår sista lojala tillflykt, och hon anser sig sjelf så sjuk, att hon endast tänker på sin egen existens. Hon har den subjektiva sjelfuppehållesekänslan såsom tyskarne skulle kalla det. Siecle klagar: Sedan några dagar är nästan hvarje sammanträde af nationalförsamlingen ytterst stormigt. I hela timmar oqvädar man hvarandra och öfverhopar hvardra med de oerhördaste smädelser. I all mänhet är det högern som gör början; det är högern som går längst i ofördragsamhet och otidigheter. -Vi böja oss för dem, som representera lagligheten; detta ankare för folkens välfärd; men det må dock vara 0ss tillåtet att förklara, att det är ett nedslående skådespel, som nationalförsamlingen i Versailles uppför för landet. Om den lagliga auktoriteten vill vara aktad, måste hon vara aktningsvärd. Man klagar öfver, att man i Frankrike hastigt skrider till våldsamheter och äfven hastigt böjer sig för våldet, men hvem är väl ansvarig för dessa revolutioner, hvilka folket gör, och för dessa statskupper, som det tillåter politiska snapphanar att göra? Månne icke innehafvarne af den högsta auktoriteten, då de genom sina fel och dårskaper moraliskt ruinerat sig sjelfve och ådragit sig allmänna opinionens förakt? Majoriteten af år 1872 förfaller i majoriteternas af 1849 och 1851 alla tradi tioner. Äfven hon lyder endast sina passio ner, sitt hat, och gör sig döf för landets I farhågor. Det är ett nödrop vi nu höja Är det då så svårt att öfvertyga sig om att landet är trött? Är det så svårt attinse at! lendast nationalförsamlingens och Frankri Ikes eviga fiender, bonapartisterne, kunnz I draga nytta af denna förslappning och mo draliska anarki? När oredan är fullständig EESK SENASTE STADS SSNERET