Aftonbladet – 13 februari 1872, sida 3

hela skala och försmälter stundom uti ele giska accenter, hvilkas ljufhet säkert aldri; öfverträffats. Den rika instrumentationel korresponderar förträffligt med principalen: teknik, hvars effekter dock städse innebär: ett uttryck och aldrig öfverskrida det skö nas gränslinie, hvilket eljest, äfven hos kom positörer af första ordningen, ej sällan in träffar. Hr Satter befann sig här på ett område der vanliga virtuoser merendels hafva svår nog att reda sig med den högre stilens for dringar, hvarför de ock visligen pläga und vika detsamma. Vår konsertist löste emel lertid sin svåra uppgift som en konstnär med fin smak och musikalisk intelligens med ett ord, såsom en spirituel tolk af den Mozartska tanken. Man kan vara af olika mening rörande hans ej stillan anbragta rubato; det vissa är emellertid att han för. stod att deruti inlägga en mening, som motiverade det, och en smak i föredraget, som skänkte det intresse. Hans ypperliga touche frambragte i synnerhet uti andantet de vackraste klangeffekter, hvilka ock endast på ett så utmärkt instrument låta förverkliga sig. Skulle hr S:s ädla uppfattning af verket lemna något öfrigt att önska, så vore det i vissa momenter ett något mera individuelt uttryck: detta bör här väl underordnas, men icke undertryckas. Dock uppträdde den desto friare i de båda mästerligt: improviserade cadenserna, hvilka i form af fri fantasi lika konstrikt som snillrikt sammanflätade hufvadmotiverna utan att afvika från verkets totalstil. Äfven i Mendelssohns bekanta G-mollkonsert — ett mästerverk af en yngling — utvecklade hr 8. sin eminenta talang både i den finare och i bravourstiien. Endast första satsens tidmått togs dock nog raskt för att tillåta åhöraren närmare följa alla enskildheteter. — Den Meissnerska orkestern (till ej obetydlig del bestående af konservatorieelever) förtjenar allt beröm för sitt vårdade utförande af det svåra ackompagnementet. Mellan båda konsertpjeserna hade man nöjet att höra hr Satter uti en improviserad fantasi öfver tre temata (variationstemat ur Beethovens bekanta Assdur-sonat, najadsången ur Oberon samt braminmarschen ur Afrikanskan). Konstnärens beundransvärda improvisationstalang är erkänd och visade sig äfven nu på ett glänsande sätt uti motivernas intressanta ombildningar och kombinationer, den pikanta modulationen och de öfverraskande vändningarne. Särskildt må nämnas det fina och poetiska föredraget af najadsången. Hr 8. tyckes nu helt och hållet ha afskedat sina förvånande mirakelstycken. Rätt så! De tjena blott till förlustelse för tanklösa sinnen och äro hvarken värdiga konsten eller konstnären. 4