Aftonbladet – 13 februari 1872, sida 2

så litet ansigte som tittade fram ur schalen. Geoffry tog af kambriksmössan och visade hans Ijusa hår. Han ser just ut som du, när du var vid samma ålder, Geoffry, Jag mins det ganska väl. Den första af er, barn, John, hade svart hår som sin mor; men du var ljus, liksom jag. Det är ett litet vackert barn; han kommer att bli lik dig. 2Så sade gekså Maria; hon trodde att han skulle likna pig och er, min far. Ja, vid din ålder såg jag nästan ut som du, Geoffry. Du lilla moderlösa stackarels tillad? sir Dene ömt och strök det späda ansigtet med ev finger, Snart äfven faderlös, sade Geoffry. Nej, nej, min gosse; det hoppas jag skall inte hända, inföll sir Dene. Geoffry skakade på hufvudet, Käre fader! ni skall ju gifva honom en bit mat och en dryck här, då jag är borta, och en kudde i något hörn att luta sig mot, vill ni det? — — Orden tycktes komma ur djupet af ett lidande hjerta. Han skall inte gå i vägen för någon, min stackars, värnlöse son. Det skall jag göra, svarade baroneten, hvars ögon tårades af sann rörelse, den han likväl genast beherrskade. Jag lofgar d det, Geoffry. Ditt barn skall vara lika välkommet hos mig, som du sjelf har varit det. Här har du min hand derpå. Menniskor göra sig sällan mera besvär, än hvartill de äro tvungna, Ingen af hu scts qvinliga tjenare visade sig särdeles hå gad att åtaga sig den, minst sagdt, ansvars fulla vården om det späda barnet som sir Dene föreslagit; och då Susanna Cole anlände med dess föda samt en mängd klädespersedlar, inknutna uti en stor sidenhalsduk, sade de henne rent ut att hon så