Aftonbladet – 13 februari 1872, sida 2

RTR RR SRRARR RR RR OR Icke var det bristen på svart klädning för mrs Clanwaring, som framkallade dessa tårar. Det var hans hemkomst med sin staekårs lilla moderlösa son, som alltför smärtsamt erinrade honom om hvad han hade förlorat. Nå, Gud hjelpe mig!s utbrast sir Dene då Geoffry satte sig ned i biblioteket och uppvecklade sehalen, Hvad — ja, det är vid min själ, ditt barn, Geoffry!z Ja, min far! Jag kunde ej lemna honom qvar. Nej, naturligtvis!... Jag säger dig font ut, att jag rakt hade glömt honom. Men guinfollitn här få taga honom om hand; det nns tillräckligt många dertill. Hvad heter han ? Tom2, svarade Geoffry. Hon var ifrig att få honom döpt, innan hon dog och derför skedde det. Barnet var den dagen så svagt och klent, alldeles som om det hade känt att dess mor skulle gå bort; men nu är han ganska rask, min lilla gosse. Du menar väl Thomas, kan jag tro. Nej, Tom; felet var mitt; jag var förvirrad af min sorg ooh upprepade två gånger Tom till presten, alldeles glömsk af att det borde varit Thomas. Men det gör ingenting, min far — Tom är ett lika godt namn ät honom, som något annat. .sNej, det gör ingenting, svarade sir Dene, Hvad lefver han af?... Brödvälling ? Han lefver af kornvatten, blandadt med mjölk, sade Geoffry. Hans föda är inte kostsam, Susanna Cole kommer hitupp med något sådant och kan lära folket här huru! det tillredes, Barnet, som hade sofvit, vaknade nu och öppnade ögonen. Sir Dene gick närmare för att se på den lilla gossen; det var ett