Aftonbladet – 13 februari 1872, sida 2

smedja, än med att se efter Tom. Om v undantaga de ögonblickliga ömhetsbetygel serna af sir Dene, som kommo den lille gos sen till del, var han verkligen lika vårdslö sad och förbisedd som ett spån på vatt net — ett skum på vågen. Och likvä var han ett undransvärdt vackert och in tagande barn, med sin mors milda lynnt och behagliga väsende, — med sin fars bli ögon och ljusa, lockiga hår, — ett barr som hade förtjent att älskas och vårdas ett barn, hvilket, rätt ledt, skulle kunn: blifva en god, en ädel man: ett barn i hvar hjerta Gud hade nedlagt ett fullt mått a do yppersta anlag. Sir Dene var numera ofta borta ifrår hemmet, hade tagit eget hus i London oci kunde vistas der efter behag, John Clan waring kom aldrig till Beechhurst Dene hans frus helsa hade varit svag alltsedai hennes första barn, en flicka, föddes; Joh förklarade henne ej vara vara stark no; för att resa dit och derför kom ej helle: han, I alla fall var detta en god anled ning för honom att stanna i London, del han fann sig bäst. Kanhända var detta hvad som drog sir Dene dit. John had visserligen ej varit hans mest älskade 801 — han var borta — men var likväl bättr än ingen och bareneten fann det numer: ganska ensligt vid Beechhurst Dene. Di derföre han och Gander foro bort för fler: veckor, gjorde sig tjenstfolket goda daga och Tom var släppt på egen hand. Ej un derligt att det vyårdslöskde barnet gern: gick till inrs Owen; ett par gånger had han sprungit dit allena, Ett annat favorit ställe för honom var hos squire Arde. Icke längre den gamle squiren som va så kärf och besynnerlig, utan en ny squire Förändringar Hade timat öfverallt, Del