Aftonbladet – 12 februari 1872, sida 3

Till redaktionen af Aftonbladet. I en artikel, författad af en numera af den framstående personlighet, generalmajo Hazelius, och införd i Aftonbladet nir 3: I hedrag jag med en särskild uppmärksamhe af sådan art, att den måste framtvinga et bemötande från min sida, fastän den omstär digheten ati artikelförfattaren ej mera är livet naturligtvis väsentligt försvårar mi ställning ech förhindrar mig att upptag alla punkter så fullsvindigt, som jag skull önska. Hufvudanmärkningen, som af hr H. mo mig riktas, är den, att icke alla de förslag i karteverksfrågan, hvilka finnas intagna den reservation jag bifogat det den 6 Fe bruäri 1871 afgifna underdåniga betänkan det rörande ät topografiska, geologiska och ekonomiska karteVerken, blifvit förut för de komiterade framställda. Att så ej skett är fullkomligt sannt i hvad som rörer ctt aj desså förslag, utgifvandet af topografiska kartor i 1 : 200,900 bladvis, ett förhållande som äfven, jemte dess orsak, af mig blifvi i en not anmärkt. Frågan är således blott don, hurnvida jag bort utesluta detta för slag ut min reservation. Ändamålet med den komit, som af K. M:t tillsattes för att behandla karteverks frågan, var naturligtvis att söka åstadkom ma största möjliga utredning af denna fråga. Såsom medlem i denna komit ansåg jag det derför vara min skyldighet att låta till K. M:ts kännedom komma hvarje dithörande förslag jag trodde möjligen kunfia vara nyt et, äfven om sådant ej kunnat af komiten förut pröfras, Detta synes äfven vara hr H:s uppfattning, ty han klandrar icke att jag framkommit med mitt förslag, utan blott att jag intagit det i min reservation. Jag hade, enligt hans åsigt, bort framställa det i en särskild skrift. Mig förefaller det dock som efi sådan åtgärd af en komiteledamot, att bredvid och Oberoende af komitens betänkande framställa afyfikande förslag i en särskild skrift, med vida större fog skulle kynnat klandras. Jag valde den utväg jag ansåg riktigast, men kan icke hjelpa att andra tycka clike med mig. Lätt förklarligt är det ock, att en åMdrig militär och en ung geolog se en dylik formfråga ur olika synpunkter. För att inskränka detta mitt svaromål till det minsta möjliga vill jag af hvad som vidare förekommer i hr H:s skrift blott fästa mig vid det, lindrigast sagdt, mindre korrekta sätt, hvarpå hr H. söker ställa de åsigter angående geologiska kartors skalor, som lir prof. Torell fra t i ett den 8 Juni 1870 till chefen för partementet afgifvet betänkande i opposition inöt mina yttranden I samma ämne. Hr H. förbigår nemligen med fullkomlig tystnad, att äfven jag liksöm hr T, för stora trakter inom södra och mellersta Sverige föreslagit en mindre skaJas användande än den nn brukliga, Långt från att, såsom hr H. vill söka visa, hr T:s anförande och mitt i denna fråga stå i mötsats till hvarandra, utgå de båda från samma grundtanke, skalans lämpande cfter landets vexlande beskaffenhet, hvilket lätt kan finnas af en jemförelse mellan dem, Såsom ytterligare upplysning härutinnan anhåller jag att till sist få hänvisa till nelatistående uttalande af prof. Torell, hvilvet tillika må gälla såsom kommentar till slutstrofen i hr H:s artikel. Stockholm den 11 Februari 1972. A. E. Törnebohm.