Aftonbladet – 12 februari 1872, sida 2

ot de förmenta ingrepp i talfriheten, som vån det rojalistiska motpartiets sida egt um vid föregående sammankomster. På latsen, som var upplyst af en elektrisk pparat, hade omkring 14,000 personer inunnit sig. Bland andra emblemer såg man är ett stort baner med inskriptionen: friet, jemnlikhet, broderskap! Under procesionen dit hördes marseillaisen. En mängd ransmän, som deltogo i demonstrationen, oro outtröttlige i att ropa: Vive la Reublique! Hufvudtslaren var Odger. Han öll ett loftal öfver sir Charles Dilke och lagade bittert öfver de uppträden i Leeds ch Bolton, som föranledts af det konserrativa partiet. Hans ord afbrötos emellerid tid efter annan af bullersamma yttingar af ogillande. Han slutade med att ekommendera afskaffandet af alla ärftliga öreträdesrättigheter. Vi vilja söka att wpnå vårt mål på den moraliska Sfvertyselsens väg, sade ban, och en röst hördes, som tillade: annars måste vi kämpa lerför, Derefter antogs, ehuru under stänligt larm och motsägelser åtskilliga resontioner. Uppträdena i Bolton och Leeds der republikanerna fördrefvos från mötet med prygel och stenkastning, förklarades för en skam för det fria England. Öfverhetspersonerna i Bolton fingo ett misstroendevotum och rekommenderades till afsättning. Vidare antogs en tacksägelse till Charles Dilke för det mod hvarmed han brutit med sitt stånds fördomar och talat öppet och frimodigt om konungadömets missbruk, Denna resolution framkallade mycket buller och rörelse bland åhörarne. Mötet slutades under en temligen stor oreda kl. half 10. Kardinal Antonelli har uppsagt konkordatet af år 1801 för så vidt det angår de delar af franska området som blifvit tyska genom Frankfurtfördraget. Denna uppsägelses giltighet från folkrättens synpunkt bestrides i Berlin. Emellertid synes man vara benägen att faktiskt acceptera densamma och med den Heliga Stolen öppna underhandlingar angående reglerandet af det framtida förhållandet mellan staten och ka tolska kyrkan i Elsass-Lothringen. De engelska tidningarne hafvå på senare tiden ofta innehållit telegram om de segrar. som engelsmännen vunnit mot invånarne i det på östra indiska halfön belägna Looshai, Denna expedition, som ledes af lord Napier. den bekante chefen för det Abyssinska fält tåget, har måst företagas för att göra et! slut på de infall, som invånarne i Looshai under en följd af år gjort i Arsams och Ca shars slättbygder, tvenne anglo-indiska pro vinser belägna norr om Bengaliska viker och der en ganska storartad teodling be drifves såväl af engelska kolonister som a under engelskt beskydd stående hindustam mar. Looshai deremot är en bergstrakt, rit på urskogar och ogenomträngliga bergspass Invånarne som härigenom anse sig skyd dade för alla repressalier, frambryta ur sit bergiga land, likasom ur en fästning, oc! öfverlemna sig åt alla slags våldsbragdel mot sina fredliga grannar. De hafva upp bränt deras skördar, då de icke kunnat bort föra dem, de hafva plundrat städerna oc! byarna, de hafva bortfört i fångenskap d qvinnor och barn, som föllo i deras våld Regeringen ansåg sig slutligen böra sätt en gräns för detta våld, som år för år ble djerfvare. Men denna uppgift var förknip pad med stora svårigheter. Under fienden anfall måste man bana sig väg bland d branta bergen och genom de täta skogarne Den lilla armå, hvilken utför expeditionen har delat sig i tvenne kolonner, hvilka skol sammanträffa i det inro af land Hittill hafva engelsmännen haft ständig gångar mot fienden, ehuru kriget må icke föres med den mensklighet, man skull ha rätt att fordra af europeiska trupper. PAINT