Aftonbladet – 10 februari 1872, sida 2

TN äfver sin unga, vackra matmors öde. Det har kommit öfver oss som ett åskslag. Och herrn är liksom han inte visste till sig, Jag tror väl inte abt han är i stånd till att kommma ihåg mågonting, som bör P,öras. Men att ban skickat bud till arrendegårder det vet jag. Mary Barber stod tyst och tänkte öfver hvad som hade tilldragit sig vader de sista timmarne. Vid hennes återkomst från Worcester hade Johanna berättat att det varit bud från förvaltaren, att en förändring in träffat med uaga frun. Mary Barber hade då gått dit, men ej straxt, ty kon hade ak drig föreställt sig förändringen såd Hvar är barnet? frågade hon sedan hennes känslor n unit. 80 sa je genom ofvanmämnada utfall MO Susann kände hon sig knivad af olyckan storhet. -.SHan sotver i sin YAES0. sade sköterskan, Han tycks vara litet ättro i qväll än förut på dagen. Hur skall-han kvnpa uppfödas? Åh, det KOB bra, svarade den förra; bary växa fröda sig ibland lika väl utan sin Mor sem med hennes En rörelsa hördes i rummet ofvanpå. Ringklockan ljöd; sköterskan och Mary Bsrber skyndade upp, sedan den sistnämada kastat hatt och kappa ifrån sig, Den sista striden mellan anden och dess jordiska hydda var snart slutad. Mitt stackars, lilla lam ! klagade Mary Barber i det hon böjde sig öfver det bleka, men nu åter lugna anletet, Var det inte nog att din far skulle gå bort — att din syster Snart är borta — måsie Herren också kalla dig? Vi skulle vilja säga-att det slaget är hårdt, ia skymt, om vi ej visste att Hans Vilgan Åkg inte Yåra vägar Forte)