Aftonbladet – 9 februari 1872, sida 3

dr Br rr Nöt ATSNRETRA t VE RR . gärd skulle man vidtaga för att detta icke Ivid jemförelsen skulle blifva synbart? Skulle man samla alla de äldre bladen och jutgifva dem uti en särskild cahier under benämning upputsade produktioner? Det tyckes mig hafva varit rättvisare, om hr T. i likhet med så många andra praktiska män, som vid industriella företag sagt sig hafva haft så mycken nytta af dessa äldre ofullständiga blad, varit tacksamme mot Topografiska kåren, som vid äfventyr att förlora något af sitt tekniska anseende gått ett stort behof till mötes, då han skaffat jkännedom om vidsträckta delar af vårtland, hellre än att af ömhet om sitt tekniska Irykte under årtionden undanhålla denna. Hr T. medgifver, att skogens beteckning måste på den topografiska kartan ske för militärlskt behof, men donna skogbeteckning, säger han, tillintetgör den topografiska kartans tjenlighet såsom underlag för tillämpade Ikarteverk, särskildt för den geologiska. Det må vara illa, att topografiska kartan icke i detta fall kan göra sig till uteslutande tjenarinna för den geologiska, men det vore högst besynnerligt, om ett så stort både militäriskt och statsekonomiskt behof som Rn utmärkande uti ett så skogfrikt land som vårt, skulle eftersättas och gifva vika för ett så särskildt vetenskapligt behof som det geologiska. Flere af hr T:s öfriga kartefunderingar och förslag äro likaledes icke i komiten framställda, men jag anser mig ej vidare i dem behöfva följa honom. Hr T. anför såsom stöd för sin åsigt om nödvändigheten för den geologiska kartan att affattas i 1:50,000, att professor C. E. Bergstrand, af komiten anmodad att uttala sig öfver detta ämne, vid tillfället understödde hans förslag med ett yttrande, som sedermera af honom skriftligen sammanfattats och såsom bilaga åtföljer hr T:s reservation. Men besynnerligt är, att hr T. härvid förbigår, att äfven en annan vetenskapsman, professor S. Lovån, samtidigt var anmodad att närvara, och att under den öfverläggning, som emellan desse framstående män egde rum, det visade sig, att professor Loveån var af motsatt tanke med professor Bergstrand, och ansåg skalan 1 :100,000-del vara för geologiska kartans utgifvande tillräcklig. De olika meningar, som af desse båda herrar yttrades, hade äfven inflytelse på de olika tankar, som visade sig i komiterades beslut. Då af professor Bergstrand ett intyg om hans åsigt begärdes, hvarföre då icke anhålla äfven om en redogörelse för professor Lovens? Är detta oväld? Då hr T. gifvit sig så mycken möda att i sin reservation framdraga så många ytterligare skäl för att den geologiska kartans skala skulle vara 1:50,000, anser jag icke heller mig brista i grannlagenhet, om äfven jag så här efteråt kommer att anföra ett stöd för meningen om den 1:100,000-deliga, ja till och med den 1:200,000-deliga skalans fulla tillräcklighet för sitt ändamål, hvilket stöd icke lätteligen skall af hr T, kunna jäfvas. i I en till chefen för civildepartementet den 8 Juli 1870 ingifven skrift har professor O. Torell, nuvarande chef för de geologiska undersökningarne, yttrat sig om de skalor, i hvilka geologiska kartor i främmande land utgifvas, samt om dem, hvilka i vårt land lämpligen borde ifrågakomma. Han säger nemligen härom: Skalorna äro mycket varierande. Den vanligaste är 1:100,000 eller deromkring. Sällan förekommer någon så stor som den svenska (1:50,000) och i regeln äro skalorna beroende af derespektive ländernas topografiska arbeten, från hvilka stundom det geologiska kartverket så småningom utvecklat sig., — — Uti det at den aftidne chefen, professor A. Erdmann utgifna arbetet Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar meddelas på tab. I en öfversigt af geologiska undersökningarne och karttryckets ståndpunkt vid 1867 års slut, utgörande en karta öfver Sverige, söder om den 61:sta breddgraden, indelad uti namngifna kartblad, bland hvilka de då utgifna eller i arbete varande särskildt äro betecknade. MHäraf ses, att afsigten varit att utsträcka den geologiska undersökningen i skala 1:50,000 öfveri det närmaste hela Sveaoch Göta-land samt Gestrikland. Detta bestyrkes äfven deraf, att undersökningarne blifvit påbörjade uti? trakter ifrån Skåne i söder till gränsen af Gestrikland i norr, öfverallt i samma skala. Enär Sveaoch Göta-land, insjöarne oberäknade, anses innehålla 1411 svenska qvadratmil, så kan, med ledning af det som medhinnes till detta års slut och de kända Tutgifterna härföre, med sannolikhet antagas, att nämnda del af Sverige erfordrar inalles ungefär 3 millioner rdr för att kartläggas i 1:50,000, samt en tid af omkring 50 år, Tförutsatt att 60,000 rdr årligen härtill anTvändes. Då Norrland ensamt är vida större än Sveaoch Göta-land tillhopa, så är det väl! knappast troligt, att samma skala varit påtänkt för denna del af Sverige. Med anledning af det redan anförda torde det vara vigtigt att undersöka, huruvida den vid det svenska geologiska kartverket följda planen billigast och bäst leder till det äskade målet med rikets geologiska un dersökning, hvars svfte är att med iakttagande af vetenskapens fordringar och med särskildt fästad uppmärksamhet å jordoch berglagrens vigt i ekonomiskt hänseende uppdaga och genom fullständiga kartor och beskrifningar meddela kännedom om landets allmänna geognostiska beskaffenhet. Tre omständigheter böra härvid tagas i betraktande, nemligen beskaffenheten af det land. som skall kartläggas, tiden, inom hvilken arbetet bör vara afslutadt och tillgången på anslag och skicklig arbetspersonal. Kräfver landets natur och medgifva de anslagna medlen och den disponibla personalen att inom en ej alltför lång tidrymd och utan uppoffring af den erforderliga noggrannheten utarbeta geologiska kartor uti den stora skalan 1:50,000, så är detta nar turligtvis en fördel. Äro åter stora delar af det land, som skall undersökas, hvarken utmärkta för rikedom på malmer eller andra värdefullare mineralogiska produkter, icke heller för sin fruktbarhet, så blir utan tvifvel den stora skalans användande