Aftonbladet – 8 februari 1872, sida 3

grundlagens bud om antalet domare i högsta instans skall qvarstå oförändradt, blefve följaktligen minst åtta nya justitierådslöner erforderliga. Ville man åter äfventyra försöket att låta nuvarande justitieråd handlägga de judicielt-administrativa besvärsmålen i omvexling med de judiciella målen, så beröfvar man sig all utsigt till vinnande af det önskningsmålet att få högsta domstolen reducerad till sina ursprungliga dimensioner af en enda afdelning, hvilket mål annars torde kunna uppnås när som helst, endast högsta domstolen befriades från den för dess egentliga verksamhet temligen främmande laggranskning som hitintills erfordrats endast i följd deraf att en ändamålsenligt organiserad juridisk lagberedning med sin sidoordnade granskningsnämnd saknats. Frågan om högsta domstolens reducerande till en enda afdelning och inrättandet af en juridisk lagberedning höra väl ej till ämnet för denna motion, men då jag nödgats vidröra densamma och äfven dess lösning beror i icke oväsentlig mån af den föreslagna ombildningen af konungens råd, torde det tilllåtas mig att afsluta min vördsamma framställning med att i några korta drag teckna den organisation af statens förnämligare institutioner, som skulle genom bifall till det föreslagna förslaget lätt nog vinnas. Denna organisation skulle bestå af: en ministerkonselj af sex eller sju ledamöter, handläggande de! egentliga regeringsirendena och inför representationen ansvar rig för riksstyrelsens förande; en statsrådskonselj at fem ledamöter, utöfvande domsrätt i högsta instans i alla icke judiciella mål och tillika utgörande en ekonomisk lagberedning, i det närmaste oberoende af de politiska vindkasten; en juridisk lagberedning af tre tillförordnade ledamöter, samverkande, då frågornas natur så fordrar, med den ekonomiska lagberedningen, skyldiga att utarbeta de lagar, regeringen vill föreslå riksdagen, och att gifva utlåtande öfver riksdagens framställlingar i lagfrågor, samt slutligen en högsta domstol af tolf ledamöter, arbeande på en afdelning och följaktligen egnad att uppehålla enhet i lagskipningen, vefriadfrån alla för domareembetet främnande bestyr. Hvad än må kunna anmärkas mot denna organisation, icke lärer man kunna förneka utt arbetsfördelningens stora lag är iaktjagen och att funktionärernas antal är inskränkt till det minimum, som åtminstone ör det närvarande är nödigt äfven i ett så itet land som vårt kära fädernesland.