Aftonbladet – 8 februari 1872, sida 2

kades dammen fingo de höra unga röster i en häftig ordvexling, och straxt derpå en karlröst som i ännu häftigare ordalag qväfde de ungas tvist. Hvad kan här vara på färde? yttrade sir Dene likgiltigt till sin son. Jag kän ner igen Blacks röst. Förhållandet var följande: Två af arbetsfolkets barn, ett par halfvuxna pojkar, hade träffats på Harrebellvägen och börjat kasta snöboll. Leken slutade med en träta och de små slagskämparne kommo i lufven på hvarandra, just vid kanten af dammen, tumlade omkull i snön och vassen och härvid stötte sig nen ena mot ett hårdt föremål, som befanns vara en stadig käpp, polerad till en glans, jemngod med mahogny. Båda gossarne kastade sig öfver käppen, den de båda två fordrade som sin tillhörighet, men midt under bataljen kom Randy Black gående framåt vägen, fick se föremålet för deras tvist samt rusade fram och grep käppen. Just då sir Dene kom, höll han den högt öfver sitt hufvud, der den icke kunde nås af de skrikande gossarne, som fåfängt sökte återtaga honom. Black vände ryggen ät vägen och såg icke att någon kom. Hvilkens käpp är detta? Den stränga, befallande rösten var Geoffrys. Gossarne blefvo med ens stilla och Black spratt till. Då han kastat en hastig blick bakom sig, för att se hvem det var, slungade han käppen ned i dammen och Geoffry som sprang fram, kom för sent till ott rädda den. Hvarför gjorde ni så, Black? frågade Geoffry. Detta är bästa platsen för densamma, svarade Black i det han lyfte på hatten för sir Dene; den ställde bara till Slagsmål mellan pojkarne. Forts.)