Aftonbladet – 7 februari 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AF MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Nej, det gjorde jag inte, svaral? stalldrängen på sitt slöa sätt. Då en karltuvr litet i hufvudet, är det klokast att låta honom vara. Och i alla fall gaf han ingen anledning, ty han stampade af i säng, så fort han kunde. : En sak väcker mina misstankar, sade squiren, som nu tycktes glömt alla anledningar till misstankar emot Black. Här stryka flera Karlar med misstänkt utseende omkring på orten; sådant är alltid förhållandet efter en sträng vinter. Om några sådana hade krupit in i skjulet och af Owen der blifvit funna, så skulle utan tvifvel misshälligheter uppstått. Ja, jag har aldrig sett så många bett lande stryka omkring, som nu, inföll Black ifrigt och fort, Söndagsmorgonen kom här två sådana och skrämde hustru min och tiggde brödbitar. De sågo just ut som ett par skärmar. . Kan nog tro det, sade squiren och nickade. Hvem vet om det inte kunde vara just desamma, som krupi undan i något smyghål och sedan öfverföllo horert Owen? Ni borde likväl säkert hört några rop Xit. Black. Jag var inte duglig till att höra något alls, svarade Black. Samma stund som jag kom i säng, somnade jag, och när jag har fått litet i hufvudet på mig, så sofver jag tungt som en sten. — ) Se AB, M 1—22, 247-30,