De båda vigtiga frågor, för hvilka vi här ofvan redogjort, tyckas dock i Paris träda i bakgrunden för en ny pjes af Victorien Sardou. Det är en s. k, politisk komedi i 5 akter, kallad Ragabas, som itorsdags gafs för första gången på Theåtre Vaudeville. I denne Ragabas, en advokat, som ställer till revolutioner för att komma fram i verlden, vill man se Gambetta, hvilken af Särdou förlöjligas. Både under och efter representationens slut föreföllo också häftiga uppträden, till följd hvaraf vid de följande representationerna en stark polisstyrka skall hållas i beredskap, ja hr Thiers lär till och med ämnat förbjuda pjesens uppförande vidare. Gambetta har bedt sina anhängare att icke på något sätt försöka hindra styckets gifvande. Pjesen är för öfrigt ep ganska klen dramatisk produkt, säga Paristidningarna. Sieelo varnar den matta efterhärmaren af Scribe för att försöka mita sig med Aristophanes, och en annan tidning yttrar: Hr Sardou hade räknat på en gynnsam vind för sina opinioner, liknande den som uppstod 1848 på samma teater för dessa kortlitvade vaudeviller, hvilkas enda förtjenst var att smickra den reaktionära opinionen den tiden och att förbereda statskuppen, Men han bedrog sig, han led ett pederiag och ställde till oväsen, det var alltsammans.