Aftonbladet – 6 februari 1872, sida 2

2Vi skola gå körvägen tillbaka, sade Oy Barber, och begifva oss direkte till ole. : Det kunde ju varit möjligt, tänkte hon, att hennes husbonde ha fallit omkull och blifvit liggande sanslös, samt derigenom ej blifvit bemärkt af doktor Priar. Mary såg sig mycket noga omkring åt ömse håll, men utan att finna den försvunne. Då de gingo förbi dammen, kastade Parkes ånyo dit en jordklimp som tungt sjönk i det gröna gyttjiga vattnet. Det blef svårare att få Cole vaken, än det hade varit att väcka Geoffry Clanwaring. — Mannen hade icke sett mr Owen. En bedröfligare morgon, än den som nu dagades vid Harrebell Farm, kan knappt tänkas. Huru Mary Barber är bjöd till att tro det bästa, var det henne icke möjligt att betvifla, det ett olyckligt öde hade drab bat hennes husbonde och äfven att Den smygande Indianen och dess invånare hade någon andel i hans försvinnande. Så snart hon ansåg att menniskorna borde vara uppe. begaf hon sig till värdshuset. BSidodörren var upplåst, hon gick på utan att knack och kom så in i köket. Tekitteln stod på elden, och liggande på knä framför spiser var mrs Black sysselsatt med att skrape fram askan från jerngallret. På bordet stoc en tekanna och ett par koppar. Hvar är min husbonde? frågade Mary Barber tvärt. Mrs Black rusade upp med den grufliga ste hast. Hennes ansigte blef dödsblekt och den förskräckelse som obestridligen må lade sig deri, ingaf Mary den förmodan at hon trodde henne vara en uppenbarelse. Er minuts tystnad uppstod. Ursägta, — hvem frågar ni efter? ytt 1