Aftonbladet – 3 februari 1872, sida 3

Om försöken att fuma höjdskilnaden emeilan Östersjön och Nordsjön. För några få år sedan redogjorde jag i denna tidning för resultaten af afvägningar emellan Östersjön och Kattegat, hvilka blifvit gjörda dels af topografiska kåren och dels af jernvägsstyrelsen, och hvilka sammanstälda med en tysk afvägning af Östersjöns och Nordsjöns ytor gjorde det sannolikt, att Östersjöns yta låge något högre än Nordsjön. Nu har nivellören vid Sveriges geologiska undersökning, ingeniör Algernon Börtzell, för praktiskt behof afvägt en sträcka tvärt öfver Sverige och Norge, emellan Sundsvall och Levanger. Dervid fann han, att Östersjöns (Bottenhafvets) yta vid Sundsvall var omkring 2!(2 fot lägre än Noråsjöns yta vid Levanger. Denna uppgift kan, af skäl som längre ned skola nämnas, ej i och för sig vara pålitlig; men den är dock antagligen fullt ut lika pålitlig som de äldre uppgifterna hvar för sig och utgör en ytterligare sannolikhet för det antagandet, att höjdskiinad finnes och att den kanske ökas ju längre norr utman kommer upp i Östersjön eller så att säga till dess källa vid Haparanda. I min äldre öfversigt af de då gjorda mätningarne omnimnde jag, att man vid svensk-ryska gradmätningen trigonometriskt bestämt höjdskilnaden emellan Bottenviken och Norra Ishafvet, men att resultatet ej vore kändt. Sedan dess har, så vidt jag vet, intet derom blifvit mer allmänt kungjordt. Som en slik hestämmelse vid en gradmätning alltid är en underordnad bisak och teodåoliterna sällan äro försedda med tillräckligt stora höjdeirklar, så har man kanske ansett sig ej böra framlägga ett resultat, hvilket, utan att kuana vara vetenskapligt noggrannt, likväl skulle emottagas med anspråk snart sagdt på ofeldarhet. Som emellertid alla hittills erhållna uppgifter i samma väg endast äro på köpet tillkomna frukter af arbeten för rent praktiska behof och utan anspråk på vetenskaplighet likisst lemnat bidrag till lösande af en intressant vetenskaplig fråga, så torde offentliggörandet af nämda höjdmätnings resultat ej kunna annat än matsos med intresse och utan anspråk, ; IT senare tider har man allt mer börjat anse afvägning noggrannare än trigonometrisk höjdmätning; men detta torde endast bero derpå, att afvägnings-instrumenten ållt mer förbättrats, under det de för planmätning hufvudsakligast afsedda teodoliterna kanske förbättrats för pianmätning, men: lemnats orubbaåe i de delar som rört höjd mätning. Så har ock ingeniör Börtzellej oväsentligt förbättrat sitt afvägningsverktyg. Likaså kan han sägas hafva upp funnit ett särdeles enkelt sätt att afväga en större längdsträcka blott en enda gång och likväl förskaffa sig en ganska god kontroll genom att dervid ifrån hvarje instrumentstation afväga två närbelägna punkter på hvardera sidan om instrumentet, i stället för blott em Här kan naturligtvis ingen