Aftonbladet – 3 februari 1872, sida 3

standard silfyer i London, således mycket nära det nuvarande, skulle denna reduce: rade guldfranc precis bli lika med 70 svenska öre, 10-francen precis lika med 7 svenska riksdaler. Den skulle, under förutsättning af detta värdeförhållande, gifva ett mycket beqvämt reduktionsförhållande för Sverige. Med Tyskland skulle den också gifva ett beqvämt proportionstal, i fall man beslöte att prägla reducerade 25-guldfrancsstycken, hvilka då blefve precis lika med det tyska 20-markstycket. Till prägling af sådana och af IO-franesstycket i guld kunde man då inskränka sig. Denna mynt-enhet, l95 af det tyska 20-markstycket i guld, skulle tillika -ha den för Sverige mycket väsentliga fördelen att sluta sig ganska nära till den finska marken. Den reducerade Carolinen skulle då väga 3,186 grammes. För Norge och Danmark skulle 90 tyska pfennige gifva ett beqvämare reduktionsförhållande under förutsättning af ett värdeförhållande mellan guld och silfver af 15,68 för Norge och 15,676 för Danmark, således ungefär 60!8 pr uns standard silfver i London. Så lågt har dock silfret ännu icke sjunkit i förhållande till guld. Dessutom skulle detta förhållande icke på samma gång medföra ett närmande till något annat myntsystem och icke gifva något internationelt mynt i förhållande till Tyskland. Valet af en skandinavisk mynt-enhet tyckes derför blott finnas mellan den nya tyska marken i guld, eller 45 af densamma, ;Her mellan det tyska 20-markstycket deadt i 20 soch hvar och en af dessa åter i 100 delar, eller samma myntstycke deladt i 25 och hvar och en af dessa i 100 delar. 0. J. B.