Aftonbladet – 3 februari 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AF MRS HENRY WOOD. Öfversättning af Thora Hammarsköld. ) Åt hvilket håll? Till Den smygande Indianen, svarade Mary, eller åtminstone åt den sidan. Jag var bland dem som sprungo på vägen och — så vaknade jag. Klockan var då half sex och jag satte mig upp i bädden, undrande inom mig hvad en sädan dröm kunde betyda, ty aldrig förr har jag haft någon så lefvande och sann. Mr Owen svarade intet; han lyssnade efter de sista, bortdöende klockljuden. Och, husbonde, jag kan inte få den dröm men ur mina tankar alltsedan jag kommit upp. Hvad den bebådar, kanjag inte säga, men så visst som jag här står, stundar någon olycka för er. Nu ha klockorna upphört att ringa, sade mr Owen, då de kallande ljuden ej mer kunde förnimmas. Kära Mary, om jag vore som du, skulle jag ej låta en barnslig dröm oroa mig. Jag kunde tro att det skulle verka lika mycket på er, husbonde, som om jag sade mig ha läst detitidningarne, svarade Mary Barber med ett visst litet missnöje. Men jag har i alla fall sagt er min dröm och lättat mitt sinne, Och hvad jag vidare ville säga husbond är bara de orden: tag er i akt för en fara, som hotar! Hon skyndade ut, kom i nästa minut åter in med ett fat fårkött och satte det på fru kostbordet. Mr Owen hade tagit sin psalm bok och uppsökte de psalmer, som passade för påskdagens gudstjenst. Käre husbonde, hvad kommer åt mr Georg Arde och hans fru, att de inte vilja fara hit och äta sin påskdagsmiddag? började åter Mary Barber, som nu tyckte sig ha ) Se A, B, M 1—22, 24—27,