— P. Eskilson. Pösttidningen meddelar följande biografiska uppgifter om den nyligen aflidne konstnären: Eskilson föddes 1820 i Skåne. Föräldrare voro obemedlade och gossen måste tidigt lemna hemmet, för att under umbäranden och försakelser på främmande ort söka sitt bröd. I Göteborg fick han anställning som underofficer vid Göta artilleriregemente och sedermera som bokhållare vid arbetsinrättningen derstädes. Vid denna tid bodde i Uddevalla en dansk porträttmålare, vid namn Richter, hvilken under en följd af år hade berest Sveriges vestra kust och i dess flesta städer qvarlemnat minnen af sin konstnärsverksamhet. E. såg några af dessa pastellporträtter i Göteborg, och den håg att rita, som tidigt uppenbarades hos gossen, återvaknade hos ynglingen med fördubblad styrka. Han lärde sig snart att handtera kritorna, och det dröjde icke länge innan en mängd porträtter buro vitne om, att hans anspråkslösa publik var nöjd med hans sätt att föra dem. E. erhöll nu tillfälle att resa till Stockholm, hvarest han 1850 intogs som elev i konstakademiens antikskola, cch arbetade der ett par år med flit och ihärdighet. 1853 afreste E. till Disseldorf; studerade någon tid på egen hand, men lyckades slutligen erhålla tillträde till Tidemands atelier och enskilda handledning. De goda frukterna häraf uppenbarades snart; men då han återkommit till fäderneslandet 1859, inträffade hos konstnären en af dessa kriser, hvilka inom konstverlden icke äro så sällsynta, nemligen då artisten under intrycket af de mångartade, vexlande företeelserna på en främmande konstort, ännu icke hunnit fatta sig sjelf, eller blifvit öfverens med sig om gin framtida riktning. Det var en svår tid för E. De taflor, som nu utgingo från hans hand, voro underlägsna dem, han tillförene målat; de funno icke någon köpare och hans försakelser blefyo nästan outhärdliga. Men han fattar snart sitt beslut. Penslar och palett läggas tillsvidare å sido; en camera samt fotografiska kemikalier inköpas, och vi träffa om någon tid ER. uti en anspråkslös fotografi-atelier på Tjärhofsgatan, ifrigt sysselsatt med att lära traktens innebyggare att med smak posera framför det undergörande instrumentet. Under somrarna utsträcktes denna verksamhet till några af de norrländska städerna och visade sig i ekonomiskt hänseende på ett öfverraskande sätt fruktbringande. Nöjd härmed, men derjemte missnöjd med kundernas alltjemt stegrade och ofta obefogade anspråk på att blifva framställda på ett sätt, hvartill deras yttre icke gaf något berättigande, öfverlemnade E. åt andra yrkesbröder att bestyra om dessa anspråks tillfredsställande samt satte sig åter med lust och glädje framför sitt staffli. Han började nu denna serie sf humoristiska skildringar, der ämnet berör än ett muntert sällskaps glam och upptåg vid en liten bål i det gröna, än yttringarne af en Movitz och Mollbergs