Aftonbladet – 2 februari 1872, sida 3

(Insändt.) Bör indelta armåns lönereglering ännu ytterligare uppskjutas? Det finnes väl näppeligen någon, med kännedom om de synnerligen olika lönevilkor nämnde armås befäl har, inom samma grad och med samma tjensteåligganden, som icke anser denna fråga i högsta grad behjertansvärd; åtminstone bör den så anses af en hvar som vill hafva blicken öppen för hvad som med rätt och billighet är öfverensstämmande. Man besinne blott, att t. ex. inom kompani chefsgraden finnas de som hafva fyra å fem tusen rdr i inkomst af sitt boställe (vid kavalleriet ännu mera), under det andra hafva endast ett å två hundra rdr pr år — jag vet den kår, der intet enda kompanichefsboställe ger öfver två hundra rdr — och att de hundra tusen rdr, ständerna för femton år sedan glagit till indelta avrmåns befäl, ej långt räcka, då fråga är att jomna sådana disproportioner, torde ej behöfva evisas, Härtill kommer, att i vissa trakter, såsom Wermland, Dalarne och synnerligen Norr land, -der boställena äro sämst och följaktligen lönerna minst, äro lefnadskostnaderna i tilmänhet högre än i mellersta och södra delarne af riket. Dessutom komma åtskilige kompanichefen åliggande tjenstereson vid torpsyner, liqvidationsmöten m, m., äfven att i sin mån öka ofvan antydda missförhållanden, enär i de norra magrare trakterna kompanierna äro mångdubbelt vidsträcktare än i de södra. Beträffande den kallade ackordsräntan, hvarpå man knappast kan tänka utan den mest rättmätiga harm, vill jag endast nämna, attjag känner en kompanichef som har hundra rdr — säger ott hundrade rdr rmt — i arrende för sitt boställe, men betalar öfver två hundra rdr i ordsränta. Medgifvas måste, att de som äro offer för den orättvisa, nu varande aftöningssätt vid indelta armån föranleder, med ett tålamod och en undergifvenhet, som berättiga dem en bättre lott, ha sträfvat och ännu dagligen sträfva med bekymmer och försakelser. för att, med en ofta talrik familj, hafva sitt litsuppehälle af cirka 1300 rdr, ty deras tid, om ock ej alltit upptagen, är doelk så bunden af tjensten, att den cj medger tillfälle till biförtjenst, allva minst i en afskild fattig ort, der snart sagdt ingen sådan finnes, ens för den som har sin tid disponibel. Väl har jag i södra orterna hört sägas, att officerarne vid de norra regementena nästan mangrannt är landtmätare. men så är åtminstone nu mera icke förhållandet, och den, som har kompani och skall sköta detta som sig bör, kan icke vara landtmätare, p Att jag vid nu relaterado förhållanden särskildt anfört exempel inom kompanichefsgraden, kommer ej deraf att lönerna inom öfrige grader äro sådane de böra vara, utan deraf, att löner. nas olikhet är mest i ögonen fallande inom den. na grad, som har de flesta boställen, som sallan upppås före tjugu års tjenstgöring — stundom trotio — för de flesta, är den sista och dess lön Jen högsta de på sin tjenstemannabana kunna