Aftonbladet – 2 februari 1872, sida 3

tl nu skulle riktas mot honom och derför upp il satt på förhand ett anförande, som han nt I ville uppläsa) Deriförekom: att han med licke mindre förundran än trygghet afhör -I de mot honom planerade klagomålen; alt ? I hans uppsåt dock varit fördt af en kanhänds t I entusiastisk välvilja för fosterlandets sal fatt derföre vore han i sitt hjerta trygg sloch beredd att trotsa all den skugga och :l vanära, hvarmed han hotades. Hans åtgärder hade endast afsett att befrämja enig: het; med den fullkomligaste sedighet hade han yttrat sina tankar, på sin dristiga välmening kunde och ville han icke lägga band; han skulle ej glömma de värdiga medbröder, som af välmening velat förmå honom göra en s. k. afbön eller återkallelse af hvad han anfört den 26:te Maj — men I misstagen eder på mig och den målning äran tecknar för mig — och kan ej möta blotta tanken! af den feghet, att pådikta mig brottslighet för att ernå af förbarmande en nådig blick af försonlighet. I Matts Pehrsson från Dalarne sökte derTefter föra Svartengren till minnes, hurn han I vid flera tillfällen af sina ståndsbröder varnats för sitt städse visade otyglade sinnelag och sin bitterhet samt uppmanats söka ståndets tillgift, men ihärdigt vägrat det, Jehuru dertill ovilkorligen skyldig; dock hemställde talaren huruvida icke för denna gång I kunde få bero och Svartengrens skiljande Ifrån ståndet tills vidare hvila, i hopp att Ihan deraf skulle föras till eftersinnande hurnoledes han endast genom stadga och saktmodighet i förhållandet samt redlighet i tänkensätten kunde vinna och bibehålla ståndets och allmänhetens förtroende. Sekreteraren yttrade derefter att Svartengrens beteende mot honom vore väl för honom likgiltigt, då han ej behöfde mot Svartengrens tillmälen ingå i svaromål, helst ståndets uttalade förtrytelse vore för honom — sekreteraren — en tillfredsställande upprättelse; men den embetsvärdighet sekreteraren beklädde kräfde en upprättelse lika offentlig som det förolämpande han lidit, och derföre öfverlemnade han åt ståndet att bestämma den sådan, att embetets anseende mot alla dylika försök vore med säkerhet befästadt. Talmannen meddelade att sedan åtskilliga ledamöter påyrkat att Svartengren måtte förklaras hafva förverkat ståndets förtroende, vore lämpligast att i en så grannlaga fråga genom votering utröntes ståndets beslut, hvilket äfven af Svartengren sjelf påyrkats. Detta förslag bifölls, proposition gjordes, och sedan sekreteraren och Svartengren ur rummet afträdt, utföll den med slutna sedlar verkställda voteringen så, att 102 ja mot 35 nej afgåfvos. Svartengren blef således inkallad och förständigad derom att ståndet förklarat honom ovärdig sitt förtroende, så att han nu icke vidare kunde tillåtas i ståndets öfverläggningar deltaga, hvarefter han afträdde. I påföljande plenum, då det ofvan omnämnda beslutet skulle justeras, gjordes ett sista försök att rädda Svartengren. Matts Persson från Dalarne uppträdde nemligen och upplyste, att då enligt förslaget till ny regeringsform en pluralitet af 56 bland de röstande erfordrades innan en ledamot kunde blifva från sitt stånd skild, hade hos honom tvifvelsmål uppstått, huruvida Svartengren rätteligen kunde anses vara från ståndet utesluten; men sedan häremot anmärkts, dels att nya grundlagen icke ännu vore antagen, och dels att röstberäkningen vid ifråga varande tillfälle skett i likhet med hvad vid dylika tillfällen vanligt varit, och ståndets beslut icke kunde vara ändring underkastadt, så blef Matts Perssons framställning utan påföljd, hvarefter framställning gjordes om nytt riksdagsmannaval för Nordmarks härad. Då Svartengren ble? från ståndet utesluten hade han såsom riksdagsman 1809, fungerat jemnt 30 dagar. Efter hans aflägsnande synes Erik Andersson hafva iakttagit mera tillbakadragen-, het vid ståndets fortgående öfverläggningar under 1809 års riksdag. tskilligamemorialer ingaf han visserligen; men de vitna om mycken hofsamhet, och han biträdde nu oftast de åsigter, som allmänt inom ståndet hyllades. Så t. ex. motsatte han sig lika ifrigt som majoriteten, att egare af frälse jord eller som blefvo egare af säterler framdeles skulle, äfven om de för öfrigt tillhörde odalmannaståndet, kwmna väljas till riksdagsmän i bondeståndet, enär detta genom ett så onaturligt medgifvanda ovilkorligen skulle inom kort tid gå undex, likaledes en på riddarhuset väckt motion om förlikningsdomstolars inrättande, enär derigenom staten skulle förlora flera tusen riksdaler årligen på den minskade försäljningen af kartor och sannolikt få ersätta domrarnes minskade inkomster på utslagslösen, äfvenså att socknarne skulle åläggas bekosta fattiga föräldralösa barns uppfostran, hvilken af den enskilda välgörenheten borda utöfvas 0. 8. V. ) Detta anförande, jemte många andra, som äfven vid följande riksdagar i bondeståndet inlemhades, var författadt af den sedan ryktbare öfverdirektören Grewesmöhlen. BErER (Insändt.) Bör indelta armeåns lönereglering ännu