Aftonbladet – 1 februari 1872, sida 3

Den största handeln och de största han delsomsättningarne idka väl hvart och ett af de skandinaviska rikefid med Storbritarnien. Men för handelsomsättningar med detta rike är det tillräckligt, att samma myntmetall, guldet, användes, af mindre vigt, att myntenheten är densamma. Här just platsen för plantssystemets användande, der fråga är om direkta sändningar af mynt eller ädel metall. Härtill kommer, att det britiska myntsystemet minst af alla kan räkna på att vinna någon framgång såsom internationelt system. I afseende på finhet står det nu ensamt och likaså i afseende på indelning. Såsom förut anmärkts, är detta systems cirkulerande mynt till följd deraf tt förlusten genom slitagen är lagd på ien tillfälliga innehafvaren och alla derför helst söka bli qvitt de mest nötta mynten och alltså sätta dem i cirkulation — minIre fullvigtigt. En reduktion af dess mynt snhet under form af präglingsafgift har varit föreslagen af den nu varande finansmistern och blef väl förkastad, men frågan om densamma torde möjligen framdeles, när en ommyntning blir nödvändig, åter bli uppagen, om också med den godtgörelse för ulla kreditorer, som vid föregående tillfälle cke föreslogs, men hvilken rättvisan kräfver. I sitt nu varande skick kan det briiska myntsystemet alldeles icke sägas vara illfredsställande, och en anslutning till detsamma skulle icke medföra någon väsentlig rdel, hvaremot den utsättes för faran af n framtida förändring. Skandinaviska mynt skola aldrig få cirkulation i Storbritannien, nen väl deremot de britiska mynten, dock öreträdesvis de mest nötta, hos oss, an OT vs nd SNETR—