Aftonbladet – 30 januari 1872, sida 2

stannade öfverraskad. Faderns dervaro och Marias drägt och sköna gestalt, — allt tillsammans var liksom en uppenbarelse. Sir Dene räckte icke Geoffry handen; han hade den föreställningen att hans värdighet kunde lida om han straxt så mycket gaf efter, I något afmätta ordalag sade han Geoffry, att han hade råkat i mycken förlägenhet genom olyckshändelsen med Drew och att Geoffrys bistånd vore honom behöfligt, för att åter reda affärerna ur den förvirring hvari han fann dem. Geoffry svarade genast att han gerna ville göra allt hvad som stod i hans förmåga. Då Maria såg dem så upptagna, åter-. vände hon helt obemärkt till sin sysselsättning att rosta brödet; — nej, icke obemärkt; Geoffry kom genast bort till henne och ville taga gaffeln ur hennes hand. Jag vill göra detta, min älskling — ifall det måste ske härinne, Hvad har mrs Brown för sig? Hon har ingen eld. Var så god, Geoffry, och låt mig få göra det,hviskade hon. .Jag försäkrar, jag försäkrar dig att jag önskar det! Tala du med sir Dene. Hön såg så innerligt bedjande på honom och hennes röst darrade litet. Geoffry lät henne behålla gaffeln i sin lilla hvita hand och gick sjelf tillbaka till sin far. Då smöret var bredt på de rostade brödskifvorna och teet färdigt, stod hon tyst qvar vid eldstaden, Geoffry såg på bordet, han såg på sin far. Skulle ni vilja dricka en kopp t med oss, sir? frågade han bedjande. Åh, ja; jag skulle verkligen inte ha nåsot emot en kopp, sade sir Dene. Dimman har lagt sig i strupen på mig. De togo således plats vid bordet alla tre; Marias hand darrade synbart, då hon räckte baroneten en kopp. Hon är både blygsam och intagande — en verklig lady från topp till .å, tänkte baroneten åter. Hon är ensam värd så mycket som ett helt dussin af Johns pretentiösa Londonsskönheter med deras smink och löshår.