Aftonbladet – 27 januari 1872, sida 3

RR Sr eva RE RN FO t rr Imed fullt skäl blifvit kallad en profet i våra dagar. Denna skildring, gjord af en hänI gifven och af mästarens ande inspirerad lärjunge, skall säkerligen läsas med intresse jafde många i vårt land, hvilka i Parkers Iskrifter redan funnit en uppbyggelse, som Ide kyrkliga andaktsböckerna icke mera kunna gifva dem. Hvarföre kunna de kyrkliga andaktsböckerna icke längre skänka någon uppbyggelse åt nutidens tänkande menniskor? Hvarföre vänder sig den bildade allmänheten med ovilja bort från detta renläriga kram af dogmer och teologiska påfund, hvilka under namn af kristendomskunskap intrumfas i den katekespluggande ungdomen och söndagligen förkunnas i våra kyrkor? Flera samverkande orsaker härtill kunna angifvas. Man har med fullt skäl erinrat om de ortodoxa dogmernas oförenlighet med nutidens kultur, med de af filosofien och naturvetenskapen uppdagade sanningarna. Det tyckes endast vara en tidsfråga, skrifver miss Cobbe på tal om ortodexiens förskansningar, när sjelfva de gamla tornen skola ramla, underminerade af en djupare filosofi än deras uppbyggare kände, och grusade genom de artillerisalvor, som komma från hvarje kohort i vetandets läger. I de underjordiska minsorna arbetar den städse längre framträngande öfvertygelsen, att en öfvernaturlig uppenbarelse, underverk, profetior, ofelbara böcker och ofelbarbara kyrkor äro saker som i och för sig äro i det närmaste, om icke alldeles otroliga. Och uppe i luften flyga projektiler från hvarje vetenskapens bataljon och sprida förstörelse, öfverallt dit de komma, oland den föregifna uppenbarelsens försvarsverk. För det teologiska schema, menniskorna uppgjorde på en tid, då de ansågo jorden för en flat skifva i verldsalltets medelpunkt, finnes icke merd någon plats i vår moderna kosmologi, och det fruktansvärda ärama, som skall ha uppförts på denna väldiga skådeplats inför de undrande och häpnande himmelska härskarorna, blifver ofattligt, om vi tänka oss att det spelats på vår lilla planet, en af de minsta bland de många verldar, som hvälfva sig omkring en af vår vintergatas många . millioner solar. Den nyare astronomien har icke endast vederlagt några enstaka ställen i den heliga skrift; hon har lemnat hela den nicenska teologien utan fotfäste. Det finnes emellertid enligt vår åsigt ett djupare liggande skäl till vår tids affall i massa från den ortodoxa läran. Filosofien och naturvetenskapen hafva ådagalagt ortodoxiens ohållbarhet inför tänkandet och erfarenheten, men, den verkligt afgörande stöten har hon erhållit af bibelkritiken, som med ovederlägglig klarhet bevisat, att kyrkans religiösa åskådningssätt är i sina hufvudpunkter ett med nya testamentets lära absolut oförenligt, alltså ett falskt och okristligt. Knappast någon af våra läsare torde numera vara okunnig om, till hvilka betydelsefulla resultat den kritiska bibelforskningen kommit i fråga om hvad som utgjorde den ursprungliga kärnan i Kristi lära. Dem som önska erhålla vidare upplysningari det vigtiga ämnet, hänvisa vi till den nu på svenska utkomna skriften af dr Schwalb. På ett klart och lättfattligt sätt redogör författaren för grundtanken i det glada och ljufliga budskap, Krisus bragte till en lidande mensklighet, Han visar hurusom den ursprungliga kristendomen var en kärlekens, fridens, hoppets religion, genom hvilken menniskorna lärdes att i ödmjuk förtröstan vända sig till den gode fadern i himmelen för att hos honom hemta kraft till ett rättrådigt lif i inbördes kärlek, Mellan Kristi kristen-) dom och den ortodoxa dogmatikens är samma j: kilnad som mellan ljus och mörker. Ingenstädes framträder denna skilnad skarpare, l, än i fråga om ortodoxiens och statskyrkans j: dogmatiska hörnsten: läran om Kristi gudom. ): Att Kristus aldrig någonsin utgifvit sig för. att vara Gud sjelf, att han icke heller af sina lärjungar, eller af den första kristna , församlingen betraktats såsom Gud, utani: allenast såsom den med ideal-mensklig full: komlighet utrustade frälsaren Messias, attl: alltså ortodoxiens kristologi är en grundfalsk : lära — detta har med öfvertygande klarhet l; j j blifvit ledti bevis af många lärda och fromma skrifttolkare. Till dem ansluter sig äfven teologie professorn Lildemann, som i sinl: ganska märkliga skrift går ända derhän att benämna det bibelvidriga Kristus-förgudandet och Kristus-tillbedjandet ett indirekt förnekande af Gud Fader. Vi anbefalla denna : broschyr till deras uppmärksamhet, som ön-: ska se en kortfattad och opartisk utredning af en vigtig religiös tvistefråga. Den af en anonym författare utgifna skrif-. ten Om sektoch kolportörväsende utgör enl i sitt slag beaktansvärd inlaga i en på se-ji naste tiden hos oss ifrigt afhandlad och omskrifven fråga. Broschyrförfattarens utför-: liga belysning af den s. k. Evangeliska fosterlandsstiftelsens verksamhet förtjenar att. läsas och begrundas; det beryktade samfun-l; dets kyrkliga och religiösa skaplynne framträder här uti en ganska afskräckande dager. Kritiken får denna gång en desto större , betydelse, som vår författare på intet visl, vill göra gemensam sak med den kyrkliga radikalismen, knappast med en mera ut präglad liberalism, utan intager en moderatkonservativ ståndpunkt. Vi dela ingalunda den förstuckna ovilja mot en omfattande lekmannaverksamhet inom kyrkan, som i viss mån synes ligga till grund för hr O. O:sl: angrepp mot ny-evangelismen och dessl: inre mission. Vihysa tvärtom den öfvertygelsen, att en sådan verksamhet icke allenast är berättigad och en gifven följd af kristendomens i bästa mening demokratiska anda och dess lära om ett de kristnes allmänna prestadöme; utan att den äfven, rätt ordnad, borde kunna blifva till verkligt gagn för vår tids kyrka. Denna meningsolikhet kan emellertid ej hindra oss från att göral: rättvisa åt den allvarliga och behjertansvärda framställning, genom hvilken förf. söker fästa sina läsares uppmärksamhet på vådorna af en sådan lekmannaverksamhet, som den Evangeliska fosterlandsstiftelsen nu i lång tid utöfvat. Vi kunna nu ej redogöra för de nya bidrag, förf. lemnat till den i sanning bedröfliga historien om de nyevangeliske vinkelpredikanternas framfart RT an SL dn NR NT Ör