Aftonbladet – 26 januari 1872, sida 3

sitetet, om någonting så upprörande som mixed classes skulle införas. Tvänne gånser under förlidet år väcktes i Edinburghsuniversitetets stora råd motion om att bevilja kvinnor tillträde till de vanliga wundervisningskurserna, men bägge gångerna blef motionen afslagen, den sista gången endast med en rösts öfvervigt, 47 mot 46. Hufvudmotståndare mot förslaget voro: Christison, Turner och Lister. Senatus academicus därsammastädes gaf prof. Balfour tillåtelse att lemna the lady doctors tillträde till sina ordinarie föreläsningar — i botanik — men häröfver klagades i University court, som med 58 röster mot 47 upphäfde tillåtelsen. — Äfven i Edinburgh hafva dock mixed classes blifvit försökta, nemligen i den extra akademiska skolan, som hör till Royal college of surgeons, men där lärarne tyckas fritt bestämma öfver sina kurser i berörda hänseende. Där hafva nämligen gifvits gemensamma kurser af är Handyside i anatomi, d:r Waison i kirurgi och d:r Duncan i obstetrik, hvilka lärare — på tal om de kvinliga studenternas tillträde till Royal infirmary — förklarade sig icke se någon olägenhet af ett gemensamt studium. Om flit och skicklighet hos de kvinliga lärjungarne tyckes det onekligen tala, att vid sistlidne vintertermins afslutande fem pris tillföllo dem, tra i den anatomiska och två i den kirurgiska klassen. Man klagade hos College of surgeons öfver dessa .mixed classes, och kollegiet förklarade sig väl icke gilla dem, men dock ej vara befogadt att hindra lärarne derifrån. Helt nyligen genomdrefs ett majoritetsbeslut af lärarne sjelfve, att ingen kvinna skulle få taga del i undervisningen vid den extra akademiska skolan, vare sig i gemensamma eller skilda kurser, om hon vore registrerad såsom medicine studerande. Sålunda icke som matrikulerad student och framtida medtäflare, men väl annars!! Detta visar att stämningen i England på det hela taget är emot gemensamhet i undervisningen, men näppeligen att erfarenheten fält något bestämdt utslag till dess nackdel. — Förlidet år besöktes kliniker och föreläsningar af kvinliga studenter i Paris, utan att, så vidt jag kunde se och höra, någon tog anstöt däraf eller föredragen i någon mon emaskniera. des, På mr Fords anatomisal disseke. rade kvinliga studenter samtidigt med de manlige; huru detta slog sig ut, känner jag ej. Ett vigtigt bidrag i frågan är den medt. ceinska fakultetens i Zirich utlåtande till svar på en fråga af medicinska fakulteten i Wiirzburg. Detta lyder sålunda 2): Den medicinska fakulteten har ej kunnat finna, att närvaron af kvinliga studenter inverkat störande, hvarken på den teoretiska eller praktiska undervisningens gång. Föreläsningar och demonstrationer hafva blifvit hållna utan särskild hänsyn till de närvarande fruntimren; äfven vid anatomiska öfningar och kliniska föredrag afhandlas liäroämnet af grundsats så, som vore blott manliga åhörare tillstädes. Trots detta har aldrig hågon anstötlighet förekommit. Då redan en sexårig erfarenhet föreligger oss, emotser fakulteten utan oro den vidare lösningen af ifrågavarande problem, Fakulteten anser för öfrigt, att de här studeranda damernas allvarliga arbetsifver och goda takt, äfvensom de schweiziske stvlenternas bildning och lugna väsen bidragit till erhållande af det hittils vunna goda resultatet. — Den lilla erfarenhot, som redan vunnits, är sålunda icke ogynsam för det gemensamma studiet. Naturligtvis kriäfva i berörda hänseende den bildade kvinnans önskningar aktning och afseende; och det måste anses synnerligen godt, att det kongi, brefvet:ej fastställer någon bestämd. grund. sats att ensidigt i detalj följas, utan lemnar rum för tillmötesgående af alla berättigade önskningar, Men nu äro ej häller der uttalanden; som föreligga, af bildade, sakkunniga qVvinnor ogynsamma för gemensamheten, ilss Jex-Blake?) säger: Om det verkligen är sant, att ingen bör egna sig åt den mor dicinska vetenskapen, som ej vid dess uti. vande kan åsidosätta hvarje tanke på, kön, synes det:ock som skulle alla, hviika allvar. ligt söka samma kunskaper för vinnande af samma mål, äfven kanna fullfölja sina studier gemensamt. Man säger oss ständigt — och jag tror med rätta — att ingen Kvinna af grannlagenhetsskäl hör motsätta sig tillkallandet af läkare, emedan denne hlott skall betrakta hennes sjukdomsfall från vetenskaplig synpunkt och sålunda vj aktgifva på hvad, som under andra förhållanden skulle vara brydsamt mellan personer af olika kön. Om detta är och -bör vara så, synes det ej för mycket att begära samma grannlagenhet af dem, som snart skola blifva läkare, och att döma af den personliga erfarenhet, jag haft vid gemensamma studier i stora amerikanska sjukhus, tror jag ej, att några anstötlighe. ter skola förekomma, så vida de ei framkallas af en ytterlig råhet i karakteren, hvilket blott bör kunna befaras såsom undantagsfall. Det är ganska naturligt, att ett sådant samfäldt studium under de första dagarne skall förefolla brydsamt, men detta förhållande skell snart lemna rum för ett sant vetenskapligt intresse, och ingen fnilt renhjärtad kvinna, med blott vanlig takt, behöfver frukta ett sådant kamratskap med studenter, af hvilka man med skäl kan Ffordra en gentlemans tppförande. Det är na. turligtvis en stor skilnad mellan att studera föremål och förhållanden med ett allvarligt vetenskapligt intresse och att afhandla dem 1ett vanligt samtal. Nu är det visserligen sant, att det hufvudskäl, som stämmer de engelska kyvinliga läkarne för gemensamhet i undervisningen, nämligen att de först då kunna göra sig till godo de bäa sta lärarekrafter och det bästa undervis ningsmateriel, icke har samma gällande kraft hos oss, der skiljda kurser välendast blefva skiljda till tiden, i öfrigt lika; men andra skäl finnas ock för denna gemensamhet, Så framhåller Karolinska institutets lirarekollegium i sitt utlåtande nyttan af det rikare tillfälle till fri täflan, som gemensamheten gkulle medföra. Äfven detta synes vara beHjärtadt af de mest framstående af de kvinliga läkarne. MisscGarretty hvilken äfven af mMotståndarne til den sak, hon förfäktar,