Aftonbladet – 26 januari 1872, sida 2

månad och enligt hvilket presidenten måste för församlingen tillkännagifva, när han ämnar tala. Det har blifvit definitivt afgjordt inom regeringen, att nationalförsamlingens återvändande till Paris icke kommer att göras till en kabinettsfråga. I Grenoble har utkommit en liten bok på 120 sidor under titeln Almanach de la Socigte de lecture, pour la propagation de Vinstruction. Åt denna bok egnar Journal des Debats en artikel af följande innehåll: På första sidan läsa vi följande: I stället för den gregorianska kalendern ha vi satt den republikanska. I stället för okända helgon, hvilkas autenticitet icke alltid är bevisad och som ha användt sitt lif endast till att göra sig sjelfva heliga utan att vara nyttiga för sina likar, ha vi satt namn på personer, hvilka utmärkt sig inom konsten, vetenskapen, politiken m. m. och som derigenom ha förvärfvat rätt till att låta sitt namn gå från slägte till släigte, hedradt af alla. Dessa äro våra helgon och våra martyrer. Vi vända genast om bladen i boken. Vi äro nyfikna att lära känna desse store män och desse mensklighetens välgörare, åt hvilka man egnar en ständig dyrkan. Under den 25 Februari, svarande mot sjette dagen af första dekaden, i månaden Ventöse, träffa vi på den helige Marat, sfolkets vän, den namnkunnige konventsledamoten. Detta möte gifver oss lust att genomgå till slut denna namnförteckning på martyrer, Under den 3 April läsa vi namnet på den helige Gustave Flourens. Den 26 Maj är egnad åt den helige Delescluze och den 28 i samma månad åt den helige Milligre. Vi voro i begrepp att slå igen boken och genomögnade blott vårdslöst de sista namnen för November, då vi stannade vid den 28, som är egnad åt de tre martyrerne Rossel, Ferrå och Bourgeois. Den 29 är egnad åt Gaston Crmieux, den 27 åt Paquis och Estraguat, arkebuserade soldater. Vi skynda att taga reda på hvilka lärdomar kunna innehållasi detta lilla arbete, som tydligen afser att göra propaganda. På sidan 39 finna vi en historik öfver de senaste händelserna. Kommunen proklameras. Född af en oändlig törst efter hämnd på preussarne, ställer den sig i öppen strid med regeringen i Versailles. Många medborgare taga del deruti, hvilka tro sig försvara den hotade republiken. Likasom i hvarje borgerligt krig gör partiyran de stridande grymma. General Gallifet arkebuserar obevekligt de faan han gör. Vid stormningen af Paris afrätta de federerade någråä såsom gisslan tagna personer. Municipalråden i departementen, den republikanska ligan och frimurarne i Paris träda emellan i mensklighetens namn. Deras böner blifva icke hörda. Efter en följd af blodiga strider eger ett allmänt anfall rum den 22 Maj. Insurrektionen besegras. Omkring 30,000 personer omkomma under striden. Enskilda hus och offentliga byggnader antändas. Trupperna göra mer än 60,090 fångar, bland hvilka flere qvinnor och barn. Vi vilja icke hopa flere eitater. I denna almanach är allt hållet i samma ton och har samma syfte. Vi skola åtnöja oss att anföra innu tvenne ställen. I denna historik öfver händelserna under året 1871 talar författaren till. den lilla boken om aden rörelse, som företogs af Bourbakis armå-; men sedermera återtager och rättar han dessa uttryck sålunda: Tåtom oss förstå detriätt, den östra armens rörelser och icke general Bourbakis, ty det var soldaterna, som sjelfve gingo framåt och, trots sina befälhatvare, slogo fienden. Längre fram, sidan 65, träffa vi på följande fras: Om Kristus hade lefvat bland oss, skulle en sergeant de ville ha profanerat honom med sin oädla beröring och en domare skulle ha dömt honom till fängelse för lösdrifveri.s Allt detta skrifves samma år, som dessa afskyvärda massakrer på några stackars oskyldiga agenter för den allmänna ringen egde rum. Vi vilja icke låta dessa citater åtföljas af några reflexioner. De tala tillräckligt för sig sjelfva. Denna lilla röda bok cirkulerar obehindradt i våra landsbygder i södra Frankrike., Den blyges ingalunda för de läror, som den förkunnar och vill utbreda. Alla artiklarne äro undertecknade. Många dylika litterära produkter spridas i våra medelhafsdepärtementer: men lagarne tiga. Man talar ofta halfhögt i Frankrike om den Y sande hämnd man skall taga på Preussen. Ack, det är en annan hämnd, som förberedes med långt mera allvar, energi och ihärdighet — hämnd för kommunen på den allmänna ordningen. I Irland likasom i Frankrike står undervisningsfrågan för närvarande på dagordningen. Afven här vill det katolska presterskapet monopolisera undervisningen och motsätter sig envist hvarje framsteg i riktningen af en från det kyrkliga inflytandet frigjord folkskola. Vid ett talrikt besökt möte i Dublin, der denna fråga behandlades, uppträdde kardinal Cullen, Irlands primas, med mycken skärpa mot de moderna idterna. Han yrkade attundervisningen i Irland skall läggas i händerna på katolska presterskapet. Han hoppas, att Gladstone skall sätta kronan på sitt pacifikationsarbete genom att i underhuset framlägga ett lagförslag i denna riktning. Han betraktar religionsundervisningen såsom det enda medlet att hejda revolutionen och uppresa en dam mot kommunismen och pgudlösheten. DLekmannaundervisningen leder enligt hans tanke oundvikligen till otro. Det är dettasystem som i Frankrike (der det ännu icke finnes!) har kastat ungdomen i händerna på en Renan och en Littr6. Cullen protesterar af all makt mot den obligatoriska undervisningen. Hvad skall man vänta af ett system, frågar han, som predikats af Luther och som nu i Frankrike försvaras af hr Jules Simon? Hvad kostnadsfriheten beträffar, är hon i hafis tanke ännu mera olycksbringande, ty genom att görå Vetandets frukter tillgängliga för alla skall hon Kasta öfver verlden en mängd halflärde, som äro vida mera farliga för samhället än de okunnige. fiera — Följande uppsåts lästes nyligen i Niirnberger Ånzeiger: : Enligt den: baierska: statsförfattningen, NE NK STR SEE BSS TLL INR SE FIRE CSR END PED ADOAET