Aftonbladet – 26 januari 1872, sida 2

dock institutionen af den motvilja och misstro friköpningssystemet upptänder. Hvad beträffar legningen, som under krigstid nu är medgifven, så är densamma så uppenbart rättsvidrig, att blotta påminnelsen om dess tillvaro torde vara nog för dess utdömande. I ekonomiskt hänseende är det ett fel att på en värnepligtig bekosta krigsdaning, då han, när krig inträffar, får undandraga sig krigstjensten genom köp af legokarl; i militäriskt:hänse ende är det ej mindre felaktigt att låta en man gälla för två, då legokarlen för sin egen del ju bör vara skyldig att försvåra hem och härd; men ur högre, ur fosterländsk synpunkt är denna aflösning från den personliga skyldigheten att försvara fädernejorden, detta köpslående om en allmän medborgerlig pligt, så kränkande för rättskänslan, att samhället i mer än en riktning deraf demoraliseras. Fäderneslandets högsta intressen fordra häri en ändring. För att nu — i öfverensstämmelse med hvad under föregående riksdagar blifvit yrkadt — komma till en värnepligtslag, som lugliggör landets manliga befolkning för fädernejordens försvar och tillika i natio:nalkarakteren inpräglar en sann och högsinnad fosterlandskänsla, är första vilkoret, att friköpningsoch legningsrättigheten upphäfves. Härmed toges visserligen icke mer än ett steg framåt, men det vore ett stort och vigtigt steg, som, ehvad form armåorsanisationen framdeles erhåller, alltid måste anses vara taget i den rätta riktningen. I enlighet härmed är min vördsamma motion, att riksdagen i underd, skrifvelse änhåller: det K. M:t, med upphäfvande af de i nädiga förordningarne af den 13 Nov. 1860 — angående allmänna beväringen — och den 9 Febr. 1861 — angående allmänna beväringens mönstringar och öfningsmöten — för beväringspligtige medgifna rättigheter till friköpning och legning, täcktes i stadgan för allmänna beväringen gifva sådan föreskrift, att beväringspligtig icke må tillåtas köpa sig fri från vapenöfningarne, ej heller, vare sig under krig eller fred, i sitt ställe annan karl lega