Aftonbladet – 25 januari 1872, sida 2

EEE EE nn Hvad ser jag? utbrast han i höjden -af sin häpnad; är det verkligen ni, mrs Black ? Jag — jag hade anledning att frukta för att någon olycka skulle drabbat er. ;Jag tackar er, herr doktor, men jag känner mig pu vida starkare än förut, svarade oil och stödde det kärl hon bar mot kanten af ex Sår Hvad trodde ni skulle ha händt mig, sir? a Jag föreställde mig, rent ut sagdt, att — ni blifvit död eller något ditåt. Men hvem har då dött här? Hvem som dött här! npprepade hon hviskande och skrämd; men hennes sitt var alltid uppskrämdt, äfven då hennes helsa var bäst. Ingen har här blifvit död, sir. Jo,jag vetdet,sade doktorn,som nutyckte let vara bäst att tala rent ut. Och den löda fördes bort i kista och likvagn vid midnatten. Mrs Blacks svar — om det så skall kallag — blef att låta vattenhinken falla ned sån och att sjelf sjunka ned på närmaste stol. Läkaren hade sällan sett en så lefvande bild af förfäran. Hon skakade från hufvud till fot, och hennes ansigte och läppar blefvo likbleka. Det var ett sorgligt skådespel! Doktor Priar blef sjelf ledsen öfver att ha inlåtit sig med henne på detta imne, en oförsigtighet af läkaren, som blott kunde förklaras af hans ytterligt stora öfverraskning. Hvad djefvulen är här för upptåg? Denna fråga yttrades af Black, som stod i dörren och som, att döma af det illa dolda raseriet i hans bleka ansigts — nästan lika blekt som hans hustrus, måste hört allt sammans, Mrs Black rusade upp från stoösr och flydde, lemnande de båda männen lena, Vid alla onda andar svor Black att all