Aftonbladet – 24 januari 1872, sida 3

IDanmarks första krig utkämpades. Under de sista åren hadock krigen uppträdt i vida förtfärligare skepnad, och till sist det blodigaste af dem alla, Frankrikes och Tysklands. Med en sådan historia för ögonen kunde man ej våga hoppas, att en verldsdel, som sett allt detta, på en gång skulle antaga den eviga fredens grundsats, utan den, som vill bevara sin sjelfständighet och sin neutralitet, måste äfven vara beredd att försvara den samma. Då emellertid K. M:ts bemödanden att vinna en fullständig reorganisation af försvarsväsendet förra året misslyckats, så följer deraf icke att vårt försvar bör lemnas åt sitt öde. Dervid är mycket att göra, och det är vår pligt att göra det, så mycket mera som det borde ha skett äfven om K. M:ts förslag antagits. Bland detta myckna framstode för tal. främst vårt sjöförsvar. Detta befinner sig i ett skick, som icke är nöjaktigt, om man tager i betraktande dess ofantliga vigt. Då icke armen kan rätt ordnas, är det på sjöförsvaret man måste använda de krafter man eger. K. M:t begär för ändamålet tvenne anslag: det ena på 350,000 rdr för minfartyg, det andra på 3 millioner för krigsfartyg. Mot dessa belopp hade tal. intet att invända, utan skulle önskat att departementschefen kunde komma i tillfälle att använda vida större belopp. Men just derför önskade tal. att några hans betänkligheter måtte undanrödjas. Tal. önskade intet detaljeradt förslag, men deraf följde icke att riksdagen borde lemnas i okunnighet om sättet för anslagens användande. Då nu chefen för sjöminafdelningen endast begär 315.000 rdr för materiel och 600.000 rdr för minfartyg och man jemför detta med det förhållandet, att vid 1871 års riksdag begärdes 200,000 rdr för materiel, så skulle man kunna föreställa sig att detta vore det enda som för detta ändamål erfordrades. Men då man ser den ofantliga utsträckping som minväsendet efter det sista kriget erhållit, och känner de kostnader, som detta i andra länder medför, finner man det vara alldeles omöjligt att ändamålet med berörda anslag skulle kunna vinnas på våra långsträckta kuster, och tal. kunde icke föreställa sig att minförsvaret skulle kunna ordnas ens med ett belopp af 5 millioner. Tal. föreslog derför, att statsutskottet måtte åstadkomma en utredning af hvad minförsvaret skulle komma att kosta och fastställa sådana bestämmelser, att något i verkligheten dermed blir uträttadt. Hvad krigsfartygen beträffade, trodde tal. att man skulle komma att bygga samma certer som hittills och dessutom en ny cert af obepansrade, snabbgående fartyg, hvilka kunde erhållas till något billigare pris än våra monitorer, så att lavetten för en kanon icke såsom nu skulle uppgå till en million rdr. Man skulle eljest för de tre millionerna endast erhålla en monitor och .en korvett af nyare slag. Det är visst sannt, att monitorerna äro lämpliga för positionsförsvar, men då man behöfver så utomordentligt många fartyg, så är det bättre att uppskjuta med byggandet af dessa dyrbara fartyg. Af denna anledning ansåg tal. nyttigt att man måtte erhålla upplysning hura härmed förhåller sig. Detta var allt hvad tal. i afseende på hufvudtitlarne ville anmärka. Af K. M:ts proposition fann man, att riksstaten visade ett icke obetydligt öfverskott. I likhet med den föregående talaren hade han med tacksamhet sett att regeringen följt en fullkomligt riktig grundsats. Talaren var emellertid icke rätt säker att beräkningarne öfver inkomsterna vore fullt riktiga. Sålunda hade tullmedlen för år 1873 blifvit beräknade till 16 millioner rår, eller, i fall man afdroge !, million för lastpenningarne som skulle upphöra, 15, millioner. Talaren ville emellertid genom exempel från år 1856 och 1858, då ett fall i tullinkomsterna al 27 procent egt rum ätvensom i förhållandet mellan dessa inkomster under åren 1860—1864 och 1865—1869, visa att det vore mycket möjligt att dessa inkomster icke skulle komma att uppgå till mer än omkring 14,700,000 rdr, hvarför han ansåg den af finansministern föreslagna siffran väl högt tilltagen. Hvad beträffade postmedlen ville tal. icke yttra sig, förrän han sett den k. propositionen. Tal. framhöll emellertid att den tillökning i inkomst som postverket komme att vinna på tidningsskatten skulle uppgå till 120.000 rår, medan statens inkomst af tidningsstämnpela nu utgjorde 88.000 rdr och att prenumöeranterna på landet således ensamma. skulle komma att få betala hela den först nämnda summan. medan den sist nämnda nu betalades af både stad och land. Talaren instämde med den föregående tal. deri, attskydds. afgiften icke kändes synnerligen tryck hvar: till komme att den till följd af sin natur ej borde förän ma förhållanden. Om den någonsin a : höflig, så bör den också bibehållas. IL ligare vore att nedsätta de tullafotter som vid förra riksdagen beslutits, då de åter kunde i behofvets stund as. För tal, vore det emellertid gifvet att bankovinsten icke borde användas för regleringen af statens behof utan skulle denna i alla händelser vara en tillgång som reservorades för framtida behof. Fråga voro dock om densamma borde ingå i viksgäldskontoret och bilda en del a? dess Med anledfe ri ning häraf återkom tal, hela sitt yttrande: vårt försvars BO, ringsformens 2 63 hestirmer, att konungen i händelse NH krig eller krigstara har tvenne fonGer att tillgå, stora och lilla kreditivet. Båda äro otillräckliga. Det lilla kreditivet har mer än en gång blifvit uttaget för försvarsväsendet, utan att detta blifvit i någon märkbar mån förstärkt. Om en mobilisering af stridskrafterna plötsligt blefve nödvändig, så hade man blott penningar för 10 dagar, men det fordvasa nu för att sammankalla riksdagen 20 åagar. Dessutom behöfver riksdagan tid för att besluta angående upptagande af lån. Tal. ville på grund hära? fästa kammarens uppmärksamhet på önskvärdheten af att vi förr ellor -senare samla några fonder för de af grundlagen bestämda kreditiven. På ett eller annat sätt måste dessa penningar anskaffas, då krig utbryter. Det är då svårt att i hast draga in de tre millionerna, som utgöra stora kreditivet, men riksdagen måste till hvad pris som helst upplåna dem, och som en hvar å är beredd Vu ökade ntgiltor och minskade inkomster, skall man, i stillet för att låna ut sina penningar, föredraga att ha dem i godt förvar. Det vore dessutom möjligt att ott krig inträffade under sådana förhållanden och så hastigt, att riksgäldskontares icke kunde taga penningarne inem landet, och hvilken verkan det skulle ha på vår kredit, som behöfdes för vidare krigslån, att taga äfven detta första belopp från utlandet kunde man lätt finna. Derföre borde medel ansiås åt riksgäldskontoret till en fond enligt 63 R. F. och dertill användas de bankmedel. som icke för bankens behof äro nödvändiga. Naturligast är att denna fond förvaltas af riksgäldskontoret, men skäl finnas äfven som tala fär att fonden qvarstår i banken. Fonden borde nemligen bestå af sådana utländska obligationer som när som helst äro realisabla, och bankofullmäktigo etå 1 helt andra förhållanden till utlandet än riksgäldskontoret, Dessutom fordras åtskilliga omvägar innan det senare kan betala ut penningarne, hvaremot detta kan göras af banken så fort telegram ingått om att försäljning af obligaiionorna skett. (Forts.) I går och i dag väcktes följande motioner: af frih. Cederström om tillägg och förändrins gar i 2 16 och 18 R. O, i fråga om riksdagsmannaval; af hr Casparsson-om statsanslag för sänkning af sjön Temnaren m. fl. vattendrag i gränstrakten mellan Uplanad och Westmanlan af hr Hallenborg om anslag för nästa år af 1500 rdr åt artisten N. M, Mandelgren förfortsättande af hans antiavariska arbeten: s till följd af gynnsamma eller ogynsam-) SL a tt Ar JA