Aftonbladet – 24 januari 1872, sida 3

jändamålsenligare sätt bidraga till att lindra den fattigare klassens belägenhet. Man har emellertid som skäl för borttagandet af förhöjningen i skyddsafgiften anfört just att man ville bereda den fattige en lindring. Dervid har man kanske förbisett att den som icke är i tillfälle att erlägga skyddsagift erhåller densamma afkortad. Om således denna afgift qvarstår såsom kännetecken på en medborgare, hvilken icke kan sättas i jemnbredd med proletären, så bör man åt-: minstone ej borttaga den på den grund att man vill bereda de fattigare klasserna en lindring. En nedsättning i tullen på ofvannämnda artiklar skulle dessutom ha det goda med än att en. förhöjning i densamma vore en tillgån hvilken man åter kunde tillgripa i nödens stun något som deremot icke vore fallet med den personliga skyddsafgiften, hvilken borde vara någorlunda bestämd till sitt belopp. Tal. hoppades, att utskottet icke skulle underlåta att taga det nu anförda i allvarligt betraktande. Innevarande år företer det undantagsförhållande att ett öfverskott i statsinkomsterna uppstått. Orsakerna härtill vore enligt talarens mening hufvudsakligen tvenne. Den ena låge deri att vid uppgörandet af statsregleringen för år 1871 beräknades beloppet af de extra ordinarie inkomsterna särdeles lågt, och om man jemför de inkomster man kalkylerat och dem sofh influtit, får man redan mera än hvad som under vanliga år kan påräknas. Den andra orsaken till öfverskottet låge deri att med anledning af de inskränkningar man under föregående år måst underkasta sig, hade importen blifvit mindre och till följd deraf lagren under senaste år uttömda. De gymsamma åren hade dock lemnat tillfälle till ras fyllande, hvarföre tullinkomsterna blifvit högre. Oaktadt dessa förhållanden synes det som skulle chefen för finansdepartementet då han uppgjort sina beräkningar icke ansett detta år såsom ett ovanligt, utan antagit att vi skulle kunna fortfarande och för all framtid hoppas på och vänta lika lysande resultat. Detta vore något vågadt och vi kunna på sådant sätt utsätta oss för att åter få dragas med nöden. Tal. öfvergick derefter till en närmare granskning af åtskilliga punkter, hvilken han rekommenderade åt statsutskottets uppmärksamhet. Så ttrade han i afseende på det i propositionen örekommande förslaget rörande bergverkstionden att densamma hvad Falu bergslag beträffade grundade sig på ett mellan staten och bergslaget upprättadt kontrakt. Ville man nu befria Falu ergslag från fullgörande af ett kontrakt, så blefve det kanske svårt att fordra att andra skola för all framtid bära en liknande börda på sina skuldror. t I afseende på jernvägstrafikmedlen anmärkte tal., att skilnaden emellan de beräknade inkomsterna och utgifterna för trafiken ginge temligen väl ihop, men att den förhöjning i de senare af omkring en fjerdedel vore alltför betydlig för att kunna anses såsom fullkomligt viss. Såfom anledning till att vänta en sådan förhöjning har man anfört nya bandelars öppnämde. men tal. hemställde huruvida dessa bandelar stode i sådant förhållande till dem som redan förat varit! öppnade för trafiken, att nämnda förhöjning kunde anses berättigad. Tal. trodde att man åtminstone icke bort gå utöfver det högsta belopp som föregående år i detta afseende utvisar. Hvad angick postmedlen anmärkte tal. att åtskilliga förhöjningar i dem föreslagits utan att dock någon behållning uppstode, utan skulle hela beloppet gå till postverket. Deremot komme staten att förlora inkomsten af tidningsstämpelskatten. Dessutom skulle lokalbref komma att åläggas samma porto som vanliga postbref. För sin del hade tal. alltifrån det han varit med om införandet af ett likformigt postporto hoppats att man en gång skulle komma derhän att detta orto kunde nedsättas till 10 öre, men i stället öresloge man nu en förhöjning för lokalbrefven från 3 till 12 öre. Vidare gjorde tal. anmärkning mot ett förslag i afseende på några indelta räntor och angående den föreslagna aflösningen af den dagsverksskyldighet som åligger hästhemmanen i Skåne. I senare afseendet framdrogs det afskräckande exemplet af någon affär med en gammal kalkugn å Gotland, hvari staten inlåtit sig och som vållat ensamma en förlust af 60,000 rdr. Tal. önskade derför att statsutskottet måtte se till att den nu i fråga varande aflösningen måtte ställas på sådant sätt, att något dylikt icke måtte inträffa, så mycket mera som nämnde hemman enligt förslaget sjelfva icke skulle lemna någon ersättning utan ett förslagsanslag i stället blifvit äskadt. Under det att vi nästan dagligen i den officiella tidningen läsa om att en eller annan skarpskyttekår blifvit upplöst och försvinner, så försvinner icke anslaget till skarpskytteväsendets befrämjande, Detta anslag kan icke hära god frukt, då skarpskytteviäsendet befinner sig i ett märkbart aftagande. Det hade en gång blifvit nedsatt till 70,000 rdr, men vid efterföljande riksdag höjdes det åter och då till 100,000 rdr. Detta belopp står fortfarande qvar. Om samma anslag i stället blifvit användt till ett etablissementför Svea artilleriregemente, trodde tal. att detskulle medfört en mera varaktig och verklig fördel vårt försvarsväsende. Nu synes emellertid frågan om ett dylikt etablissement på allvar föreomma. Och det vore på tiden, ty det är icke långt från tjugo år sedan en ledamot af dåvarande riksdag, när frågan först väcktes, yttrade att en kasern för detta regemente vore ett barmhertighetsverk, hvarigenom man borde hjelpa en lidande del af menskligheten. Då nu förra riksdagen besiutit en utvidgning af artillerivapnet vore en dylik byggnad så mycket nödvändigare, och tal, hoppades att förslaget om densamma icke skulle gå samma öde till mötes som vid föregående riksdag varit faliet. K. M:t har förklarat att ekonomiska karteverket hädanefter skall komma att lyda under topografiska kåren, men att anslaget till densamma fortfaranåe skall qvarstå på sjette .hufvudtiteln. Detta förefijll mindre lämpligt och tal. anhöll att statsutskottet måtte taga saken i betraktande. På sjunde hufvudtiteln hade anslagen till kronans byggnader i Stockholm och till dem i landsorten blifvit sammanslagna. Tal. fann detta mindre lämpligt, dåhan fruktade att det kunde föranleda att de senare blefve tillbakasatta för de förra, så mycket mera som man sett att kro. nans byggnader I landsorten redan uu ofta befunne sig i temligen bristfälligt skick. Detvore önskligt att en bättre hushållning i detta afseende blefye iakttagen. Man finner att inkomsten af accisen på hvithetssockertillverkningen blifvit beräknad till 20,000 rdr på samma gång som kostnaderna för kontrollen. upptagits till 5000 rår. Huruvida förstnämnde be opp skulle komma att inflyta visste tal. icke, men deremot vore han säkerom att det senare skulle utgå. Det föreföll emellertid tal. som skulle det icke vara olämpligt om i fråga nde kontroll utöfvades af brinvinskontrollrån. . YGretve Henning Hamilton hade ej för afsigt att ingå i någon detaljerad granskning af de särskilda hufvudtitlarne eller i andra detaljer, utan blott att yttra sig om tvenne af de frågor, som vid denna riksdag äro af vigt. Tal. trodde dock, att en diskussion vid statsregleringspropositionens remitterande vore nyttig, emedan statsrådets ledamöter vid densamma kunde meddela upplysningar om de anmärkningar, hvartill den möjligen gåfve anledning innan de få fast fot inom statsutskottet. De anmärkningar, som äro befögads, kunna då äfven lättare derstädes göra sig gällande. För att en sådan diskussion skall blifva rätt gagnelig fordras dock att kammarens ledamöter mera allmänt i densamma deltaga, och då icke endast en ensam ledamot kan yttra