Aftonbladet – 24 januari 1872, sida 2

på honom, emedan hr Thiers anser sig lefva i en tid, då icke ångbåtar existera. Vi begära icke, att hr Thiers skall vara en Robert Peel. Det skulle vara alldeles tillräckligt för oss, om han vore en konstitutionel statschef. Då Frankrike valde honom till sin president, skedde det icke med hänsyn till de politiska och administrativa åsigter, som han alltid förfäktat och som den franska allmänheten icke delar, utan härrörde det deraf, att Frankrike i honom såg en skiljedomare mellan partierna, en man hvars ålder och ryktbarhet satte honom öfver alla passionerade diskussioner. Man hoppades att i honom finna en moderator, en försonare, med ett ord en vis, som kunde hålla sinnenai jemnvigt och betrygga maktens värdighet. Synbarligen har hr Thiers misstagit sig om den rörelse, som satte honom i spetsen för nationen; han trodde att landet gaf honom en fullmakt in blanco rörande alla frågor: de nu pågående diskussionerna böra öfvertyga honom om motsatsen. Han har i dag hela den franska industrien emot sig. Ännu är det tid att ge vika. Må han visa sig medgörlig, det vore bättre än ett nederlag. Vi säga till och med, att det vore bättre än en seger. Ty om — hvilket är möjligt — statschefen medelst det tryck, han utöfvar, skulle lyckas förmå kammaren att antaga ett förslag, som majoriteten inom landet förkastar, skulle hans auktoritet blifva försvagad. Han skulle hos många ha uppväckt ett groll, som endast med svårighet kunde öfvervinnas. Han skulle alltid blifva utsatt för häftiga beskyllningar från deras sida, hvilkas intressen blifvit sårade. Han skulle finna sig försatt i svårigheter, ur hvilka han icke kunde reda sig. Om regeringen icke har nog klarsynthet för att återtaga sitt förslag, bedja vi församlingen ha mod att förkasta det. Derigenom gör hon regeringen sjelf en tjenst, i det hon hjelper henne ur ett illa börjadt och illa fortsatt företag och befriar henne från risken af ändlösa och till sin utgång tvifvelaktiga underhandlingar, Det gifves ögonblick, då man tjenar en regering genom att bekämpa henne och hejda henne, då hon inlåter sig i farliga projekter. Vi hoppas, att nationalförsamlingen skall ha nog vishet att hålla regeringen tillbaka på det sluttande plan, som hon. står i begrepp att halka utför. Det har väckt icke ringa uppmärksamhet, att civildomstolen i Lyon har dömt pretekten i Rhone-departementet; Valentin, till en skadeersättning af 4000 francs, för det han godtyckligt låtit häkta en viss Haas, som utan grund ansågs för en preussisk agent. Af särdeles vigt är, att civildomstolen alls icke tog i betraktande, huruvida Haas var preussisk agent eller icke. Denna afkunnades endast på den grund, att prefekten underlåtit att ställa den för spioneri anklagade inför laglig domstol. Temps gör härvid följande reflexion: Lyondomstolens utslag bevisar, hvilka framsteg våra politiska och juridiska bruk gjort sedan kejsardömets fall. En sådan process skulle för två år sedan icke ha varit möjlig. Så långt man kan minnas, har förut ingen prefekt blifvit dömd. Under det senaste året deremot ha redan tre sådana blifvit lagförde och dömde lika som andra medborgare, nemligen Engelhard i Angers, Kratry i Toulouse och nu senast Valentin i Lyon. Och man ser, att det administrativa maskineriet derigenom icke tagit någon skada. Enligt Journal Officiel uppgår antalet af de mål, som blifvit handlagda af krigsrätterna för närvarande till 18,551. Många af de anklagade ha på senaste tiden blifvit frikända; men ännu hålles tolf å fjortontusen i fängelse. Antagandet af förslaget om amnesti för alla, som deltagit i kommunupproret utan att innehafva befäl och som dervid icke gjort sig skyldige till några kriminalförbrytelser, fördröjes genom den strid angående finansiella frågor som nu pågår i nationalförsamlingen. Enligt Indgpendance Belges Versailleskorrespondent förberedes i Dijon en demon: stration till Garibaldis ära. Regeringen lär icke komma att lägga några hinder i vägen för densamma. Under ledning af deputeraden:Jacob Bright ha qvinnoemancipationens anhängare i England hållit en konferens för att uppgöra fälttågsplanen förnästa parlamentssession. Man beslötlenhälligtattinkallaen generalkonferenså att bilda ett exekutivutskott och lokalutskott samt hålla meetings. Ordföranden betonade i det tal, hvarmed han öppnade konferensen, de framsteg i fråga varande rörelse på sista tiden gjort. Denna rörelse förtjenade hvarje regerings uppmärksamhet till hvilket parti den än måtte höra. Hvad det nu varande kabinettet angår, så hade premierministern under förra sessionen uttryckligen i principen gillat qvinnoemancipationen, och flere andra medlemmar af regeringen voro gynnsamt stämde för densamma. Qvinnornas tillkommande ställning i densamma kunde derförel icke vara tvifvelaktig; dock var han icke nog sangqvinisk för att tro attfrågan snart skulle komma att afgöras. En följande talare ansåg sistnämnda anmärkning alltför misströstande. Betydande penningmedel stodo den blifvande centralkomiten till buds. Frågan om qvinnornas rösträtt gjorde vida större framsteg än frihandelsoch parlamentsreformfrågorna under sitt första stadium. Det behöfver knappast anmärkas att det qvinliga könet vid detta möte var starkt represente