Aftonbladet – 23 januari 1872, sida 3

litet bättre, Dobbin, Hvad tänker du på Vi äro ej hemma ännu, min gubbe. Ty då hästen här kände mjuk gräsval under sina hofvar, började han finna sig vä deraf och saktade stegen till skridt. Drev var just färdig att mana på honom met sporren, då ett skarpt ljussken, liksom frår en hastigt öppnad dörr vid ena sidan a huset föll öfver gården. Drew lät Dobbir nosa på marken så mycket han behagade och satt alldeles stilla. Han hade gjort hal helt nära intill stättan som förde in på nu Owens mark — samma stätta som Geoffry Clanwaring stigit öfver, då han begaf sig till värdshuset, för att varna Black, Gre narna af träden sträckte sig väl fram öfver vägen, men voro i anseende till årstider temligen bara, on häck af jernek var likväl hög nog, för att dölja både häst och ryttare inom sin skugga och utan fruktan för at! sjelf bli bemärkt, kunde han efter hehag kasta spejande blickar in på mr Blacks gård der månen lyste klart. : Under några ögonblick var Drew, trots både månen och det andra ljusskenet icke j stånd till att begripa hvad som syntes inne på gården, Den gamle mannens ögon vore ännu ganska goda; det var således icke bri stande synförmåga som gjorde honom vill rådig, — Htt stort och mörkt föremål al! obestämd form drogs tvärs öfver gården. och då Jonathan Drew ändtligen kom til visshet om hvad det var, samt om åtskilligt annat, tyckte han att Håret reste sig på hans hufvud och att blodet stelnade i å drorng. Det var en likvagn — en svart likvagn med fyra plymer i hörnen. Dess ena änds sköts fram till den dörr, hvarifrån ljuset utströmmade och der några gestalter syntes röra sig. Fyra eller fem män voro de och