Aftonbladet – 23 januari 1872, sida 3

Sjömannaföreningen. I likhet med de senare åren har Sjömannäföreningens styrelse begärt plats i tidningen för följande ; Revisionsberättelse. ; Undertecknade, som vid Sjömannaföreningens ordinarie sammankomst den 16 sistlidne December blefvo utsedda att i egenskap af revisorer ag styrelsens förvaltning för räkenskapsret 1871, får efter förrättandet af detta uppdrag meddela följande: Enligt matrikeln utgjorde ledamöternas antal vid:1871 års början: ste. ve mersvssinvtda ter 307 Under årets lopp äro afgångna Genom döden: n:r 74 och 149,........s.:s: 2 af hvilka en (74) dog ombord i ett norskt fartyg och en omkom genom drunkning å sjöresa. Genom uraktlåten inbetalning nr 63, 81, 235, 237, 242, 248 och 260....,.....1.s....s 7.9 Återstå således af äldre Iedamöter. 298 Under årets lopp ingånga ledamöter. 40 Vid årets slut.... 338 Det senast utgifna ret 4 Enligt föreningens räkenskaper utgjorde dess kassakapital vid 1871 års början. ........ 14 849: 30 Genom årsoch inträdesafgifter infintit under under året......... 3182:— Vinst af räntor. 758: 24 Gåvor nen 0 98:96 4034: 20 Summa 18 883: 50 Hvarifrån afgår: Förlust å dekorationer.. Diverse omkostnader ve Ed Sjukhjelp till 6 ledamöter... 165: — Begratningshjelp efter 2 Utgörande årets nettobehålming rdr 82 öre och föreningens hela kapitalbehållning vid 1871 års slut...,........ 18 304: 62 Oberäknadt 154 resterande årsafgifter, utgörande en fordran af 1540 rdr; med anledning hvaraf de resterande ledamöterna erinras om stadgarnes 3 2, 2.3 och 5 mom. Kapitalbehållningen består i: 6:79 Bamkdepositioner. 11 600: — Obligationer. ... 6200: — På uppoch afskrifningsräkning i Industri-kredit-aktiebanken.... 2-2 408:81 Tnockegande dekorationer til 2 TT: 2 Kontant i kassan Summa 18 304: 62 För att om möjligt indritva de resterande årsafgifterna föreslå vi att styrelsen går i författning om tryckning af på lämpligt sätt författade anmaningsbref för att tillställas de ledamöter som restera för årsafgifter och hvars adresser äro kända, emedan föreningen, om detta förhållande får fortfara, tillskyndas en ränteförlust som i längden blir ganska stor, och dessutom de resterande sjelfva enligt stadgarnes 3 2 3 mom. gå förlustige den penninghjelp, som eljest vid inträffande sjukdom dem tillkommer. Säkerligen skola de öfriga ledamöterna, i likhet med revisorerna, erfara en känsla afstor tillfredsställelse, deraf att se det Sjömannaföreninen, ej brådstörtadt, men säkert fortskrider mot det mål den eftersträfvar, nemligen att, medan blodet ännu strömmar varmt och arbetskrafterna äro obrutna, sjömannen skall kunna för de kommande dagarne eller på ålderdomen, då föga af dessa förmåner återstå eller då han, ehuru ung, träffas af sjukdom, ha en samlad sparpenning, som i form af understöd kan komma att tillfalla honom och de sina. Förvisso ger detta anledning till glädje och det är detta Sjömannaföreningens jemna framåtskridande i kapitalbildning, som äfven bör sporra dess ledamöter att göra allt hvad de förmå för att verka derhän attföreningen må kunna utveckla sig till den ståndpunkt, att hon en gång och inom kort skall kunna åstadkomma i stort hvad som den nu endast kan göra i smått. Men för att realisera detta, måste ej allenast föreningen i sin helhet, utan äfven hvarje dess individ söka att i sin mån bidraga till det gemensamma målet. Då vi betrakta uppgiften på de platser i landet hvarest föreningens ledamöter äro bosatta, finna vi visserligen deribland en och annan af de sjöfartsidkande landsortsrtäderna, men dessa äro dock relativt få. En af dessa städer har emellertid ett ganska stort antal ledamöter, och då, som vi tro, nitet för föreningens bästa hos en och annan ledamot, som under sommaren ofta passerat denna stad, varit en bidragande orsak till att så många sjömän derifrån låtit inskritva sig i föreningen, ger detta oss anledning förmoda att på andra platser, genom samma medel samt genom att visa de personer som äro berättigade till inträde i föreningen att det icke allenast är för föreningens skull utan äfven för deras egen skull som man önskar deras inträde, resultatet derifrån snart skall visa sig lika gynnsamt. Revisorerna taga sig derföre friheten uppmana ledamöterna att hvar i sin stad söka skaffa så många ledamöter som met emedan just detta är det verksammaste medlet till föreningens materiella förkofran och utveckling. En fråga kunna revisorerna ej underlåta att göra sig, den nemligen: huru kommer det sig att inga eller högst få matroser eller s. k. rorgängare äro ledamöter i föreningen, då likväl stadgarne, i fråga om behörighet att bliiföreninen intagen, genom att endast säga, att -den sökande skall ha anställning å svenskt handelsfartyg-, just dermed har vilja borttaga alla skrånkor och ha uttryckt att äfven de underordnade kunna bli ledamöter i föreningen och komma i åtnjutande af de förmåner hon lemnar. Detta förhållande tro vi dock lätt kunna ändras derigenom att såväl fartygsbefälhafvare som styrmän söka väcka sina underordnades (då de genom sitt uppförande gjort sig förtjenta deraf) uppmärksamhet på Sjömannaföreningen och deförmåner den lemnar sina ledamöter. Att detta äfven i moraliskt hänseende skulle åstadkomma mycket godt bör ej betviflas. litet bättre, Dobbin TE ar RR ÄTS Hvad tänker du på? PUSN KORS