Aftonbladet – 23 januari 1872, sida 2

ken uppmärksamhet åt sjöförsvaret, med åsidosättande af landtförsvaret. som borde sättas i främsta rummet, Hr Jöns Pehrsson predikade sparsamhet i allmänhet. Hr Törnfelt lofordade förslaget om personliga skyddsafgiftens borttagande och br Almqvist ingick i temligen vidlyftiga detaljer rörande skogsbetjeningens aflöningsförhållanden. Hr Hierta talade i allmänhet om det bekymmersamma i de oupphörligen återkommande yrkandena på anslagsförhöjningar, hvilka ledde till skatteförhöjningar, som skulle föranleda hos folket missnöje med representationen. Då han dervid i förbigående berörde 4:de och 5:te hufvudtitlarne, uppstämde han en fredshymn på känd melodi. Det borde, sade han, finnas en rättighet att sätta i fråga behofvet af stora ansträngningar för försvarsverket. Men det vore farligt att ifrågasätta något dylikt, ty dels funnes många som vore intresserade af stora anslag, dels funnes en viss öfverspänd fosterlandskänsla, som ansåg det oriktigt att ej åtaga sig största möjliga bördor äfven om man är viss på att ingen fara är för handen. Att en sådan visshet fanns hos talaren, behöfva vi icke tillägga, och följaktligen rekommenderade han statsutskottet till sparsamhet i anslag för militärändamål. Frih, Gripenstedt, som yttrade några åsigter om de olika beskattningsmetoderna, upptog för öfrigt till besvarande hr Hiertas yrkande att representationen borde göra afslag å begärda anslag till regel. Representationen borde, i talarens tanke, pröfva hvarje förekommande fall och derefter bifalla eller afslå. Slutligen uttalade hr Carlsund några anmärkningar mot de nu bygda pansarfartygen, hvilka hade det felet att de ej kunde elevera sina kanoner tillräckligt för att beskjuta skär och höjder, som kunde af fienden besättas.