Aftonbladet – 20 januari 1872, sida 2

gande. Hon hade ej mottagit någon underrättelse om baronetens hemkomst och var just på väg att gå till hvila för natten, Sir Dene vinkade afvisande med handen; de behöfde ej mycket till supen; litet kall mat, det var allt, men eld skulle göras upp i förmaket och Gander tillsägas att infinna sig, Gander hade redan gått till sängs. Han var en trotjenare, några och fyrtio år gammal, hade fortvarit halfva sin ålder i sin herres tjenst ute i Indien och var numera hofmästare. Gander led denna aväll af svår tandvärk, som nästan alltid, och hadeat denna anledning gått och lagt sig redan klockan nio. Han var en man med hög ansigtsfärg och ett egensinnigt, mörkt hår som omöjligt ville lyda borsten, men stod rätt upp i styfva testar som igelkottens taggar, hvilket gaf honom ett utseende, liksom han Varit i ett kroniskt tillstånd af förskräckelse. Uttrycket: håret reste sig på ändax, tycktes just vara uppfunnet för Gander. Gander, började sir Dene, så fort hofmästaren kom inom dörren, hvad är sanning af den här gemena historien ? Gander förstod hvad hans herre menade och önskade sig i detta ögonblick många mil derifrån. Förbrytaren, mr Geoffty var hans stora gunstling, Kan du ej tala? ropade baroneten, Jo, nådig herre, jag — jag förmodar att ni redan hört hur det förhåller sig, stammade Gander. Är han verkligen gift? Ja, sir, jag tror visst det.z Med en af de der Pweiska flickorna!Ja, sir, med henne; den enda som var qvar. Squire Ardes brorson gifte sig med den andra,: