Aftonbladet – 17 januari 1872, sida 2

Hon slog af dammet, satte sig ned och läste det kapitel hvarom modren bad, Johannes fjortonde. Mrs Barber åhörde henne uppmärksamt. Ja, ja, mumlade hon sedan det var slut, många boningar deruppe. Der skall inte vara någon sorg, barn, ej heller någon skugga som skrämmer 088. Jag kan undra hvad som ligger innanför omslaget? utbrast Mary, hvilken då hon tankfullt strök med handen öfver det gröna klädet, kände att någonting låg mellan det och permen. Ingenting finns der. Jo, mor, jag känner någonting; det är som ett tjockt bref. Får jag se efter? Du kan göra det. Jag vet att intet finns der. Mary Barber klippte af tråden som fasthöll omslaget, tog af detta, och fann ett sammanvikt gråpapper, med deruti inneslutna, två, eller tre papper. Hade Mary varit det ringaste nervsvag skulle hon säkert darrat af sinnesrörelse, ty en säker aning, sade henne på förhand hvad som skulle komma. Två af papperen voro qvitton på erhållen hyra; det tredje var den länge, bittert saknade förbindelsen, gifven af mr Honeythorn! 4 Min mor, här är den, ändtligen! Men den tid var förbi, då mrs Barber af något i verlden kunde uppröras. Hon vände sina blickar från elden till sin dotter, men tog ej ens dokumentet i sin hand. Jag kommer ihåg, nu, att jag lade dit det. Jag tänkte aldrig på bibeln medan vi letade derefter — förr på hvarje annat gömställe än der. Du skall visa papperet för sir Dene, Mary, på det han må ge, att jag talade sanning. Ja, jag skall visa det för sir Dene —