Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 3

Om den nya tyska myntlagen oeh de tre skandinaviska rikenas myntväsens förhållande till densamma. Vv). Vid det nya tyska myntsystemet har blott tagits i betraktande, att det skulle gälla för det tyska riket, icke att det skulle vara eller bli ett internationelt system. I förslagets motiver yttras, att de närvarande förhållandena icke ingåfve någon förhoppning, att man snart skulle kunna bli enig om ett internationelt mynt. Att göra afseende på ett sådant system skulle således i alla händelser fördröja den nationella myntreformen, hvilken var så högst behöflig i det tyska riket, der nu 7 särskilda myntsystem finnas. Men till och med utan afseende härpå uppstodo så vigtiga betänkligheter mot antagandet af ett s. k. verldsmynt, att man knappt kunde tänka på att genom detsamma kunna erhålla ett gemensamt, hela den ci viliserade verlden omfattande myntsystem, I Tyskland lade man sålunda med rätta största vigten på vidmakthållandet af det cirkulerande myntets fullvigtighet och ansåg såsom en pligt för staten att inlösa till fulla värdet efier lydelsen de från dess myntverk utgångna mynten, när dessa genom brukning blifvit nötta under den bestämda gångbarhetsvigten och icke buro spår af våldsamt skadande eller förminskning, för att härigenom, såvidt möjligt är, vidmakthålla myntfoten oförändrad. I andra länder råda deremot icke så stränga grundsatser i detta afseende. I England t. ex. erkänner icke staten någon sådan pligt. De genom nötning till följd af cirkalotionen för lätta guldmynten bli i banken, då de der presenteras, sönderklippta och i detta tillstånd, hyilket hindrar deras fortsatta cirkulation, återiemnaade till egaren. Följden häraf är, att hvar och en tager sig till vara för att föra till banken guldstycken, som icke uppnå gångbarhetsvigten, och att dessa så mycket säkrare och längre hålla sig i omlopp, ju mer det brister dem i laglig vigt. Acke bättre står det i detta afseende till i den s.k. latinska myntkonventionen, så t. ex. i synnerhet i Frankrike, i det att staten icke heller der erkänner någon inlösningspligt och icke heller har vidtagit någon åtgärd som är egnad att aflägsna de icke längre fullvigtiga mynten ur eirkulationen, En anslutning till något af de gällande systemen för guldmynt skulle blott vara af praktisk betydelse, om de främmande myn ten af samma värde kunde cirkulera jemnsides med de inhemska. Men skulle detta ega rum, så blefve den högst vigtiga gar rantien för fullvigtigheten af de tyska mynten utan någon praktisk betydelse, i det att medeltalsvärdet af de i Tyskland cirkulerande guidmynten skulle bero på de inströmmande främmande myntens fullvigtighet, för hvilken man icke hade tillräckliga garantier. Vidare anföres i motiverga, att det var en genom erfarenheten från de båda sonaste årtiondena bekräftad sanning, att det är omöjligt att utestänga grannländernas papperscirkulation, när denna är betecknad efter samma myntsystems enheter, och att derför vid internationella öfverenskommelser om gemensamt myntsystem hvarje stats penningcirkulation kunde bli utsatt för att lida verdrifna sedelemissionen i ett Både i Frankrike och i Öster7) En omkastning i artikelföljden har råkat ine träffa derigenom, att i det norska Aftenbladet två artiklar kommit att betecknas med samma siffra, Denna artikel borde egentligen ha varit den 3:dje i ordningen och den med III betecknade den 4:åe, Vi införa den emelJertid här såsom n:r V.! mä ;