Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 2

gamla ansigtet var utan tvifvel helt grått denna afton, af en underlig, blyfärgad blekhet. Horn slog ölet i en spilkum och framtog en matsked, Se så, mor, ät nu innan det biir allde1es kallt, Bry er inte om, att det ej smarar bra; det skall i alla fall värma upp er och göra ex godf.s 2 . Med spilkumen på sitt knä, ät ack dö ende gamla — ty hon var döende — långsamt några skedblad soppa. Mary satt under tiden midt emot henne och språkade om ett och annat. Har ni hört hvad som händt sir Dene Clanwaring, min mor? Ja, jag hörde det. Pound kom uppför trappan bara för att berätta för mig om olyckan. : Det lär kosta vackra pengar att få vagnen i stånd, säger Coles son; och bästa hä sten har måst skjutas. Mrs Barber lät skeden hvila i spilkumen och skakade under tystnad sitt hufvud. Jag mötte dem, bara en minut förut, på hemvägen från Hurst Leet, dit jag hade varit i ett ärende åt frun, fortfor Mary. och det såg så grannt och fint nt och hä I starne dansade för vagnen. Men innan jag väl hunnit upp på gamla vägen, hördes ett I fasligt buller och jag tittade ned åt hål vägen. Vet mor, mina ben ville knappast bära mig, så förfärad blef jag vid att se vagnen omkull, de båda herrarna på mar ken och de präktiga djuren stampande och vilda s Aj, aj, mumlade mrs Barber. Jag kunde först inte tro mina egna ögon, Och hvad orsaken var, det må då Gud veta, ty straxt förut hade hästarna gått helt lugnt och stilla. Ingen kan förstå hvad som skrämde dem; unga herr Clanwaring var