Aftonbladet – 16 januari 1872, sida 2

ställt oss, att man kan nyttigare använda sin tid. Specielt ansågo vi den i fråga Va rande insinuationen vara så oerhördt enfaldig, att ingen med förnuft begåfvad varelse kunde fästa sig dervid, och att det derföre var bäst att icke röra dervid, på samma sätt, somvitrott varafallet med åtskilliga andramycket kostliga yttranden i Handelstidningen, t. ex. det, att Aftonbladet vore en förstucken organ för allenastyrandet, hvilka — vi lemnat i sitt ovärde. N. D. Allehanda bör mycket väl förstå detta, som sjelf för icke länge sedan förklarat, att Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning numera är att betrakta såsom snart sagdt otillräknelig. Hvad åter angår pretentionen, att vi borde vägrat en insändare, hvilkens namn börjar med ett C., att begagna denna signatur på några insända artiklar, så förefaller den oss något besynnerlig. Skulle en sådan grundsats göras gällande, så skulle man aldrig kunna tillåta insändare att signera sina uppsatser med någon annan bokstaf än X; ty till och med Y och Z kunde ju föranleda gissningar på oriktiga personer. En vägran från vår sida uti ifråga varande fall skulle haft någon rimlighet för sig, i fall fråga varit om någon inom den politiska diskussionen inom tidningspressen och specielt genom uppsatser i Aftonbladet förut allmännare känd, af annan person begagnad signatur. Äfven om författaren till uppsatserna eller vi för tillfället hade erinrat oss ett par dikthäften med ett C. på titelbladet, skulle det aldrig i aflägsnaste mån kunnat falla oss in, att det skulle kunna finnas någon menniska nog enfaldig att ens på skämt framkasta en sådan förmodan, som G. H.o, S. T. gjort på illasinnadt allvar. Märkligt är, att N. D. Allehanda i går med beröm omnämner och citerar en nyligen utkommen broschyr: Ministerkrisen, Några anmärkningar af G. N., om hvars ursprung vår kollega säkerligen icke är okunnig, utan att ogilla, det nämnde broschyrs författare begagnat signaturen G. N., som icke utgör initialerna till hans namn, men hvilken allmänt kända signatur sedan 20 år blifvit i tidningsuppsatser och broschyrer begagnad af en författare, hvilken också funnit sig föranlåten att genom ett offentligt tillkännagifvande söka förebygga det missförstånd, som härigenom hos många I kunnat uppstå.