Aftonbladet – 12 januari 1872, sida 3

kvinna 1 öfriga för henne passande betat Ä ningar på den civila tjenstemannabanan för! klaras berättigad till inträde, då hon visar sig därtill ega erforderliga kunskaper och i skicklighet. Ekonomiutskottet säger i sitt ; betänkande: ; Den fråga, som sålunda gjorts till föremål i för rikets ständers pröfning, är af djup betydelse och det utslag. som däri kommer att fällas, 1 af största inflytande på samhällets sedliga ut-4 veckling och på dess förkofran såväl i andligt, l: som i materielt hänseende. Då utskottet nu går!å att uttala den mening i ämnet, som inom nt-( skottet gjort sig gällande till förmon för de alti1 gafvisligare framträdande anspråken på rättelse jl i 1 1 1 s i t ; i en föråldrad samfundsregel. kan det icke blifva fråga om att ingå i en undersökning beträffande vidden af kvinnans förmögenheter och möjlighe-: ten att använda dem för andra ändamål, än som infattas i den bestämmelse hon hittils haft sig anvisad. Ett bör kunna förutsättas såsom medgifvet, att nämligen den kvinliga hälften af män-Js niskoslägtet icke blifvit af Skaparen utrustad med mindre förmåga af andlig utveckling ochji moralisk förädling än den manliga; och frågan blir då helt enkelt den, huruvida människosläg tet vid arbetet i intelligensens tjenst har råd att undvara. alla de krafter den ena hälften förmådde ditföra. Samhället, som är den anstalt, uti hvilken sådana krafter ordnas och riktas till ändamålsenlig verksamhet, måste anses kunna lyckas däri desto fullkomligare, ju färre af dem blifva oanvända. MHedendomen gjorde kvinnan till slaf. och oaktadt den klarhet kristendomen sökt breda öfver jämlikhetsbegreppet, kvarstå ännu midt i den kristna staten mångenstädes i samfundsinrättningarna mer eller mindre tydliga spår af en uppfattning, enligt hvilken kvinnan skulle vara en underordnad varelse, med förmögenheter, hvilka det ej lönar mödan att odla tilll: samma mångsidiga utveckling som mannens, och l1 med bestämmelse, som ej lemmar rum för delaktighet i den verksamhet han af ålder sig för-ls behållit; och denna åtskilnad framträder mån-i enstädes så skarpt bestämd, att plats icke ens1 emnats för undantag. s En sådan uppfattning ligger ursprungligen till 1 grund för det förhållande, att undervisningsvä-:s l S ( 1 f sendet icke är ordnadt så. att kvinnan kan eller får blifva delaktig af de förmoner, samhället: härutinnan erbjuder mannen. Samma uppfattning utestänger henne från nästan all anställning i statens tjenst. En allmän och stark mening yrkar numera rättelse härati. Denna mening höres icke framställa den oförnuftiga fordran, att kvinnan skall användas till det, hvarför hon ej passar. utan endast till det, l, hvarför hon kan visa sig lämplig; icke där,!. hvarest fysisk styrka. eller andra -egenskaper, l, hvarmed-naturen företrädesvis utrnstet mannen, l.äro af väsentlig vigt — således. t. ex. icke ikri-17 garens, sjömannens, m. fl. yrken — utan endast l, där ändamålet kan uppnås med de andliga och, t 1 (e lekamliga krafter kvinnan icke saknar. Att den tillbörliga gränsen. icke varder iakttagen, behöfver man ej frukta. Begäret efter vetande, den drifkraft, som bragt vetenskapen till dess ståndpunkt och oupphörli-, gen framflyttar denna, är icke mankönet ensamt l; Att från -det område, där denna kraft !7 t 1 LL hafva utestängt den ena hälften af minniskoslägtet, kan åtminstone ej hafva ländt tilll, oagn för vetenskapen, hvars vinst det måstejq blifva att erhålla flere idkare. Man invänderl!Tt måhända. att det icke är kvinnan förbjudet att sysselsätta sig. med hvilken vetenskap som hilst, a att intet hindrar, att hon till och med bevistar le akademiska föreläsningar. som uppehållas på statens bekostnad. Men härtill vifves ej någon uppmuntran, så länge kvinna förvägras att genom afläggande af examen ernå vittnesbörd om f fvade kunskaper. Man har ock hört an-)Y märkas. att ett sådant sammanförande af manliga och kvinliga lärjungar ur sedlighetens syn-6 punkt borde förkastas. Men ingen anmärkning!: synes mindre förtjent af uppmärksamhet än denna, Ty såvida det ej förhåller sig så, att!Y vetgirigheten och hågen för studier hafva anlaget för det osedliga till oskiljaktig följeslagare, å är svårt att inse, att åt detta sonars skulle gifvas större utrymme det eljest egeri all-j? männa lifvet, där könen ju ständigt sammanträffa. Skydd af ett hem behöfver den unga kvinnan dessutom ej sakna under sina studie och omsorgen härom tillkommer ej det allmi . Vidare framkastas vanligen det skal, att kvinnan, hvars bestammelse i familjen är att vara maka och moder, icke kan förena de bestyr. henne i sådan egenskap åligga, med den verksamhet, hvarom fråga är: och detta argument eger gil-! tighet hvad gift kvinna angår. Må således hon sköta sina husmoderliga pligter, uti hvilka Jlik-St väl. isynnerhet vid barnupptostringen, äfvensom jt i de fall. då mannen till töljd af sjuklighet eller) ): oordentlighet upphört att vara familjens verkliga stöd, den högre intellektnela bildning, hon förut kan hafva förvärfvat, icke bör blifva gagnlös.)m Men så so nhällstörhållandena utvecklat sig, 1 gifves det äfven ett stort antal kvinnor, som im icke blifva gifta. Enligt uppgift, grundad på r befolkningsstatistiken, sknile redan år 1855 fun-52 nits i Sverige 283.578 flere kvinnor än män i den te ålder, där äktenskapet är tillåtet, Hvad skäll9 skulle kunna framläggas till att förvägra detta lli betydliga. antal större valfrihet beträffande yrke? I öfverensstämmelse med utskottets för-)1 slag anhöllo nu ständerna, i skvifveise af de den 12 juni 1866; hos kongl. maj:t — med ni anmälan att rikets ständer ansågo anställ ning i tjenster och befattningar, hvartillni kvinna kan pröfyvas lämplig, och hvarifrån 2S hon ej genom grundlag eller civillag är ute-y. stängd, hädanefter böra henno tillkomma, när hon visar sig därtill ega erforderliga kunskaper och skicklighet, samt fördenskull18 tillfälle böra beredas kvinna att atlägga del. för dylik anställning föreskrifna S är prof — att kongl. maj:t måtte vidtaga och, är så var nödigt, hos riksdagen föreslå de gärder, som vore erforderliga för genomförande af en sådan förändring i hittils bestående förhållanden. I motiveringen, som väsentligen öfverensstämde med utskottets, påpekas särskildt kareyrket såsom en lämplig verkningskrets ör kvinnan, In mängd befattningar i sta-)år tens tjenst, heter det där, förefinnas, till hvilka kvinnan är lika passande, som manä nen. Särskildt må erinras om tvänne yrken, i hvilka y cvinnan på ett framstående sätt i Nordamerikas I. Förenade Fristater utvecklat förmåga, nämligen karens och skollärarens. I afseende å detförraj ändes vanligen, att ensamt den blygsamhet, wvarmed kvinnan blifvit begåfvad. uppreste sig pmot tanken derpå, att hon skulle befatta sig to ned åtskilliga bestyr. som äro oskiljaktiga från nt äkareyrket. Men för v lömmer man då, N utt på en enda läkare komma hundrat SN hv or, af hvilka hela den kvinliga delen. lygsamhetsskäl. i de aldra flesta uile vilja anlita en kvinlig läkare än en manig. : Denna skrifvelse föredrogs i statsrådet len 29 Juni s. å. af civilministern och re-) nitterades till de särskilda departementen, på det att framställning i ämnet måtte cunna särskildt för hvarje departement efter vederbörandes hörande till nådig pröfning annälas, Pill ecklesiastikdepartementet, dit i — Sverlge sanitetsväsendet hör, inkom detta, å neåddelande den 28 Juli 1866, och den 2218 November remitterades rikets stäinders s js0