Aftonbladet – 12 januari 1872, sida 2

bondintressen, som man velat låta framstå i strid mot allmänna samhällsintressen, några politiska ärelystnader af mycket. olika natur, men ense deri, att: man kan göra politiska affärer genom att framkalla och unhålla missnöje hos ensamhällsklass och åvägabringa splittring. mellan. den och. andra samhällsklasser. Äfven de göra sig säkerligen inga illusioner: i afseende på möjligheten att realisera de förespeglingar, genom hvilka denna splittring framkallas och underhålles, men de vilja begagna denna häfstång för andra politiska ändamål och tycka förmodligen, att bonden är gjord att offras upp för deras högre syften. Det vissa är, att ingen verklig politisk organisation, som skall ha en framtid för sig och uträtta någonting varaktigt i verlden; kan grundas på ett apellerande till de dåliga lidelserna, till sfunden och egennyttan. Om vår kristliga civilisation, såsom vi hoppas, är stark nog att stå profvet mot de krafter, som skälls kunna och vilja framkalla. en ny barbarisk tidsålder, då skall säkerligen också en gång den jemnlikhet segra, som utgör en konseqvens af kristendomens grundprinciper, men endast på det sättet, att.den bringas i förbindelse ickemed de lägre och sämre, utan med de ädlare egenskaperna hos menniskoslägtet. Det är icke hatet, olika samhällskategorier emellan, utan den ädla täflan emellan alla folkklasser att arbeta på sin lyftning och förkofran, som vi ha att tacka för vårt tidehvarfs verkliga framsteg. Gent emot det s. k. landtmannapartiet står i Andra kammaren, med undantag af några få konservativa, ett nationelt-liberalt parti, som sammanhålles dels genom insigten om de reaktionära tendenser, som ligga bakom sjelfva bildandet af landtmannapartiet, dels af oviljan deröfver att klass-splittring och klassintressen skola göra sig gällande, sedan nu alla klasser i politisk mening äro upphäfda: Denna sida företer onekligen mycket heterogena elementer, i det en del af dem, som höra dit, under politiskt normala förhållanden skulle bilda en politisk center, andra deremot skulle höra tillen venster. Grundriktningen är emellertid densamma och skilnaden är mindre en principän en temperamentsskilnad. Till landtmannapartiet räknas många, som till följd af hela sin föregående utveckling och genom den ståndpunkt de intagit I rent politiska frågor egentligen skulle höra dels till den politiska centern, dels till venstern och som visat sig uppriktigt hylla det politiska fråmåtskridandets sak. Förmodligen ha de icke lagt märke till det reaktionära, som ligger under bildandet af ett dylikt parti, dels har begäret att höra till en majoritet och att bli delaktig af de utmärkelser, som den kan bereda, utöfvat en dragningskraft. Mången har troligen också funnit det svårt att icke gå tillsammans med fordna ståndsbröder, sedan man kommit .derhän att uti den ur allmänna och gemensamma folkval framgångna kammaren organisera ett särskildt stånd med ståndsanda och ståndsintressen. Om detta icke hade lyckats, utan en naturlig politisk gruppering kommit att ega rum, skulle Andra kammaren kommit att bestå af en ansenlig venster, en stark center och en liten höger. Det är i sanning svårt att göra sig reda för deras tankegång, som föreställa sig;att ur landtmannapartiet, sådant det-befinner sig, skulle. kunna bildas och på detsamma stödja sig en parlamentarisk minister. Utom det, att man dervid alldeles lemnat Första kammaren ur räkningen, har man icke tänkt sig in i den metamörfös, som landtmannapartiet sjelft skulle komma att undergå. Det är lätt att inbilla sig att man ärsett parti och att man är ett starkt och mäktigt parti, så länge man :stannar på negationens: ståndpunkt eller rör sig med -sväfvande talesätt. I .samma ögonblick, som en minister af ung-tories stigit upp på landtmannapartiets skuldror och ådagalagt sitt rätta skaplynne, skulle ju detta stöd genast ha svigtat, partiet ovilkorligen upplöst sig och en opposition framstått, starkare än vi kanske någonsin sett: Eller kan man föreställa sig möjligheten af en ren landtmannaminister, uppställande såsom enda regeringsprincip och parlamentariskt program: stora donationer åt vissa kategorier af jordbrukare på öfriga samhällsklassers, i synnerhet på de torftigaste arbetande klassernas bekostnad? Allmänna meningen hos de politiskt tänkande i vårt land har i detta hänseende funniteett-klart-och-bestämdtuttryckgenom pressens flesta och förnämsta organer. Nästan alla, de blad, som under en längre följd af år troget och träget arbetat för den politiska utvecklingen och specielt för representationsreformen, ha varit fullkomligt ense i att ogilla. den onaturliga partibildningen i Andra kammaren och att beklaga dess frukter, synnerligast sådana de uppenbarade sig vid de tvenne senaste riksdagarne. Några få blad, som tro sig vara non-plus-ultra-demokrater, men hvilkas demokratism är af den föga realistiska art, som håller mer af fraser än sakverklighet, eller hvilka af sitt fosforistiska skaplynne ständigt drifvas att famna molnet i stället för Juno, ha förblandat landtmannapartiet med en politisk venster ocHs derför börjat egna det och på sista tiden till och-med dess förutmed misstro betraktade junkerliga chefer sin hyllning: Härtill komma några paradoxmakare, som älska -hvarjehanda Politiskt-dialektiskå ex