Aftonbladet – 11 januari 1872, sida 3

Genmäle. I Aftonbladet för den 1 sistlidne Deceraber förekommer ett af författaren till Karfbok för skolans lägre klasser insändt beriktigande af min anmälan af nämnde kartbok i samma tidning för den 28 gistlidne Oktober. Som frågan rörer ett aldeles nytt ritmaner, en vigtig reform inom skolundervisningen, hvilken redan blifvit förordad till skolbruk, men synes ännu ej fullt utvecklad; samt beriktigandet är författadt af vårt lands förnämsta skolkartograf, måste jag, eturu med den korthet en politisk tidning kräfver för ett slikt ämne, besvara de mot mig framställda anmärknivgarne, ut.p att inlita mig i svaromål. å författarens subjektivs uppfattning af åtskilliga punkter, hvilka röra mindre allmänt vigtiga delar af bufvudsaken Författaren uttrycker sin förundran -öfser att jag mot kartan öfver Finland anmärkt, det Lappland hade samma färgton som landets sydligaste del eller Nyland, samt svarar dertill, att länderna omkring eqvatorn också batva samma färgton, hvilken aildeles icke antyder låglapdets fysiska förhållanden. I sin beskrifving öfver kartritninvtsmaneret har dock författaren sngifvit sina kartor såsom geografiers landtmäterikartor, såsom statistiska kartor, hvilka skulle redovisa odlingsoch befolkningsförhållanden. I culightt dermed har han också just omkring eqvatorn, tili hvilken han hänvisat mig, urskilt ökvar och stepper från rer odlad och befolkad mark. Vidare har han i en lighet med denna tanke på alla kartor afskilt ;herg i dagen eller kanske rättare afrösningsjord samt deribland utmärkt trakter öfver snögränsen. Alitså hade man kunnat vänta, att den del af lappmarkken, som ligger ofvan gränsen för jordbruiz och skogsväxt, som har pästan evig snö, borde vara i någon mån, åtminstone lika tydligt som bevisligen bebodda och delvis odlade bergsluttningar i södra Finland, skild från de fruktbara, folkrika och — märk väl — minst sluttande trakterna. Ehuru författaren såväl i sin beskrifoing som sedermera i beriktigandet framhåller att hans kartor äro statistiska och icke fysiska, är dock denna sista egenskap ganska fraumatående. Färgtonen, i författarens beskrifning ansifven såsom utmärkarde egentligen odling och befolkning, angifves i bans beriktigande utmärka lågland. Vidare bar han ioom bergpariier eiler, inom de mindre befolkade och odisde, högre trakterva med olika mörk färgtou utmärkt trakter med olika absolut böjd. Detta närmar sig ju gauska mycket det Sydowska maneret, hvilket är rent fysiskt, och detta förklarar också en viss arad af yttre Jikhet dermed. Det nya maneret torde kunna klas statistisktfysiskt, ty det företer en blandning af dessa två olika element och är icke riktigt i vetenskaplig mening, men förträtfligt för sitt ändamål inom skolkartogrsfien, som tiilåter och behöfver mer godtyckliga metoder. Dess nyheter äro två: Den första är stt alla floddalar till en viss bredd omkring floden och utefter hela dess iängd ända upp till källorna vid de högsta bergapetser hafva samma färgton som kusterna och det odiade låglandet. Derigenom framstå befolkningsoch odiingsförhållanden i dalarne, hvilka icke synas på de rent fysiaxa Sydowska kartorva. Detta för en skolkarta i vissa afseenden högst förträffliga sätt medförer dock lått den falska förestälnivgen, att alla floddalar äro lågland, enär de äro å ömse sidor omgifna af bergmassor, hilkas nästan svarta förg tydligt angifves utmärka dena största absoluta höjd. Trots detta fel, anser jag dock att för skolanslägre klasser denna metod bör i allmänhet föredragas framför den Sydowika, om vissa förmedlingar frawle des iakttagas. Kartmanerets andra nyhet är rent teknisk och rörer sättet ait beteckna höjder Det är vida enklare och för lägre skolors behof redigare än det Sydowska Jag förordade det i min anmälan, och den närmare granskning jag i följd af författarensg beriktizande underkastat hans verk bar icke gifvit mig skäl att i någon mån frånträda de erkännanden af kartbokens förtjenster, hvilka jag förut utta!at. Som man förordat det nya maneret till skolbruk, är der, sisom örfattaren säger, af vigt, att man rätt uppfattar eronderna för detsamma. Och att en så utmärkt geograf som dr Peterman i Gotha erkänt idens riktighet är i så fall af stor betydelse, ehuru författarens nemn i och för sig såväl inom som utom Sverige innebär tillräcklig borgen. Allt detta hindrar ju icke, att n eller annan ipkonseqvens, en ejler annan brist : ett alldeler nvit. ännu ontveckladtreaner kan an