Aftonbladet – 11 januari 1872, sida 3

lertid glad åt att du nu bättre tycks ha betänkt saken, kära William. Den unge mannen log. Förhållandet är, att min mors bref var så befallande — på visst sätt — att jag ej egde annat val än att lyda, svarade han. Jag var inte på kontoret, då Hill lemnade brefvet, men jag har kommit så fort jag kunnat. Skaffa mig varmt vatten, Betsy, men låt det gå raskt. Du kan inte hinna till kyrkan i rätt tid, sade Mary Barber. . Jag vill försöka. Kanske är också brudskaran senfärdig. Hvad är klockan nu? fortfor han, färdig att springa uppför trappan. Liksom för att svara honom, slog köksklockan i samma ögonblick tre qvart till elfva. Går den klockan rätt? frågade Mary Barber med tanken på, att detta var rent af omöjligt och ännu häpen öfver hvad som hade händt. Se på din klocka, William, och säg mig det. . Hon går alltid säkert. inföll Betsy, som i detsamma kom från köket med en kanna varmt vatten samt troligtvis ansåg stunden vara lämplig för att ännu en gång uttala sin nfiening. Hon drar sig inte en minut på ett helt år. Det förhöll sig så; men William stannade likväl, för att uppfylla Marys begäran, i halfva trappan och tog upp sin klocka ur fickan. Alldeles rätt, sade han; dessutom vet jag att det slår in på tiden. Vänta på mig i förmaket, Mary, så följas vi åt. Hon gick ditin. Systersönerna hade alltid, helt kort kallat henne Mary, liksom de hört sina föräldrar göra. På bordet låg mrs Pickerings gröna parasoll, just som hon hade lagt den ifrån sig,