Aftonbladet – 10 januari 1872, sida 3

Jag tog den på mig i eftermiddag, emedan jag väntade ett besök af mrs Law. svarade systern undfallande. Hon skickade bud att hon ville komma och tala om morgondagens anordningar; sedan kom deras springpojke med återbud, ty hon hade blifvit hindrad. Är inte klädningen rätt bra nu, Mary? fortfor hon och bredde ut framvåden. — Detta är första gången som jag har honom; sedan han blef vänd. Jag behöll honom på mig, då jag gick hit; det kändes så kallt att sätta bomullsklädning på mig; — jag är så frusen, sedan en tid. Hvad har du för klädning i morgon? frågade Mary Barber. Mrs Pickering skrattade. I morgon blir jag grann med besked. Jag hinner ej be rätta det nu. Du har låtit sy dig en ny klädning för bröllopet, kan jag tro, fortfor Mary och höll henne qvar. Hurudan ? Af gult siden. Se, så! nu vet du det. Farväl med dig, Mary. Jag har en hel hop att uträtta hemma i qväll och båda gossarne komma hem till tedags. Mrs Pickering gick med raska steg bort, innan lion ännu slutat tala. Mary Barber uppmanade de två vackra, små flickorna och lilla Tom att vara mycket snälla och ej trötta deras mamma, samt skyndade till byns handelsbod, för att se om hon der skulle kunna få några -alnar hvita atlas: band till sin hatt. William Owen, husets äldste son, var i skola i Worcester. Mary blef nästan öfverraskad,då mrs Smith verkligen letade fram en rulle hvita atlas band, omsorgsfullt inlindad i silkespapper Hon hade ej alltid en så fin vara att bjuda på, sade hon, Mary Barber köpte sex alnal och derjemte ett stycke smalare band, ati kanta hatten med, samt begaf sig derpå åter