lig fråga, den jag inte anser mig behöfva svara på. Er far skulle aldrig förlåta er, jag upprepar det ännu en gång! Men för att göra mig en glädje kan ni ju ändå besvara min fråga, upprepade Geoffry, medan hans vänliga, blå ögon bedjande riktades på arrendatorns ärliga ansigte. Säg mig blott: om saken kunde vinna bifall på andra håll; om sir Dene vore villig att gifva sitt samtycke, skulle ni då hysa nog förtroende till mig för att skänka mig Maria till hustru ? Ja, det skulle jag, ljöd det ärliga svaret. Jag hyser ganska god tanke om er, men detta blir alltid en sak för sig, mr Clanwaring; låt oss således inte frångå den vigtiga fråga som ni bringat å bane. Jag upprepar ånyo: intet förtroligt förhållande får ega rum mellan er och Maria. Om jag märkte något sådant, sir, skulle jag känna som en ovilkorlig pligt mot sir Dene att förbjuda er mitt hus. Nåväl, kanske har ni rätt, svarade Geoffry tankfullt. Jag bekänner att Maria är mig mycket kär, men inte vill jag ändå föranleda missnöjej och bringa ledsamhet öfver någon menniska — allra minst öfver min far. Tiden kan föra bättre lycka med sig, om vi blott ha tålamod. God natt, Owen. Ni-är ju inte missnöjd emedan jag wuttalat min mening, sir? uttrade arrendatorn, då han besvarade Geoffry Clanwarings handslag. Missnöjd! Nej, i sanning! Ni har blott handlat som det anstår en redlig man. God natt. 3 Geoffry Clanwaring aflägsnade sig med raska steg. Han hade tillsagt skogyaktaren att gå långsamt förut och ämnade nu upphinna honom, De hade denna qväll en