Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 3

visat sin far annat än vördnad och kärlek. Under alla sina ständiga promenader var det helt naturligt att han blifvit bekant med Robert Owen och följaktligen äfven med dennes familj. Och så hade det efter hand kommit derhän att Geoffry Clanwaring dagligen, efter godtycke, tittat in vid Harebell Farm. Hvaråt skrattade ni, Maria? frågade han då de stannat vid grinden, då ninyss kom gående med Johanna? Jag skrattade åt hvad hon berättade om en tillbedjare som hon haft der hon förut tjenade, — ladugårdsdrängen, och hvilken i vredesmod öfvergaf henne, emedan hon slog öfver honom en bytta tjärnmjölk en gång — bara på skämt. Johanna säger att han öfvergaf henne blott emedan han hade på sig en ren blus; hade den varit smutsig, skulle han nog blifvit henne trogen. Geoffry log. Nu måste jag gå in, mr Clanwaring, Mamma kan undra hvarför jag ej kommer. Jag träffade Georg Arde i dag, återtog han, utan att på annat sätt låta hennes anmärkning verka på sig, än att han höll hennes hand litet fastare sluten i sin. Ack, gjorde ni det? Hvar då? I Worcester. Jag for in för att uppgöra om försäljning af hafre och då möttes vi på Storgatan. Yttrade han något om Mary? Endast att hennes helsa inte var rätt god. Hon är aldrig stark. När far ni dit nästa gång, Maria? Jag vet inte, svarade hon med sakta, vek röst. Förhållandet var nemligen, att då den unga flickan for till sin gifta syster i Worcester, lyckades Geoftry ovilkorligen finna en eller annan anledning att