Aftonbladet – 9 januari 1872, sida 3

Geoffry Clanwaring att lägga sin arm beskyddande kring Marias lif och draga henne intill sig. Jag måste gå in, hviskade hon. Hans enda svar blef att upplyfta det täcka ansigtet och tryckte en kyss på de röda läpparna. En kyss — och ännu en till. Ack, låt mig gå! låt mig gål! Nu skall du få gå in, min älskade, efter det måste så vara. Månen bröt åter fram ur sin molnbädd och kastade sitt silfverljus öfver trädgården, träden och boningshuset. Ännu en minut dröjde de båda unga, och hade väl stannat ännu längre, om icke mr Owen i detsamma hade kommit gående. Arrendatorn såg sin dotter skynda in; han såg Geoffry Clanwaring stå der, och beslöt att genast begagna sig af tillfället för att säga hvad som redan under flera dagar hade varit hans afsigt, nemligen: att ehuru hans hus var äradt och tacksamt för besöken af hans patrons son, så fick intet förtroligt förhållande ega rum mellan denne och Maria. Jag förstår, svarade Geoffry efter ett ögonblicks tystnad; har ni något emot att hon blir min hustru? En annan person skulle ha mycket deremot, sir, och detta är alldeles nog äfven för mitt afslag, svarade Owen. Hvilken annan menar ni? Det bör ni sjelf inse bättre än jag kan förklara saken: er far, baroneten, skulle aldrig tillåta det. . Maria är värd att bli en furstes brud, yttrade den unge mannen med dåraktig hänförelse. (Forts.)