Aftonbladet – 8 januari 1872, sida 2

öfver till andra sidan af vägen och deref ter, krokryggig och med klumpiga steg gick vidare under det han hvisslade på e! bondvisa. Två personer öppnade grinder från Beechhurst Denes park och trädde u på vägen. God afton, herrar, helsade Geach med stark brytning på grefskapets dialekt. God afton, min vän, svarade vänlig Geoffry Clanwaring, som var den ena af d nykomna; den andra var Simmons, hans fars unge skogvaktare. De fortsatte sin van dring med raska steg framåt vägen, ocl hördes eller sågos snart icke vidare. Brummande och småsvärjande kröp kar len, som blifvit kallad Robson, upp ur di ket, hvilket till hans lycka var temliger fritt från vatten. Sedan de, såsom förut åter hade tagit paketet emellan sig, smög de båda männen sig vidare framåt vägen. Robson ännu smågrälande. Jag skall säga dig en sak, så god som två, Geach, mumlade han; den här trakten är inte hvad den förr varit. Hela felet är det nya folket vid herrgården och alla tjenare, som springa härs och tvärs och den fördömde arrendatorn vid Moses Blacks förra gård. Jag vill bli hängd, om det här kan kallas säkert numera. Hvad är det för fara du pratar om ? frågade Geach vårdslöst. För fara! Nå, än nyss, då? Hade de stött på oss, innan vi hunnit få det ur vä gen, skulle de allt kunnat titta nyfiket på oss. Den ene var sir Denes son, den andre var hans skogvaktare. Jag kände igen dem på rösten. ; Nå, än sedan? De hade fått se en packe af — någonting — helt löst hopfästad och två trötta arbetare på vägen hem för att sofva, Hvad skulle dettb vara att wndra