Aftonbladet – 8 januari 1872, sida 2

Å Å inska att på förhand beröfva ss den hjelpla, af hvilken våra patriotiska förhoppingar hemta sin näring och som tillika vifver oss vår säkerhet. Å Sedan de orleanska prinsarne bagit plats kammaren, ha i de republikanska tidninvarna förekommit rykten om en fullständig plittring mellan legitimister och) orleaniter, som till följd af denna händelse hade nträdt. Det heter emellertid nu ien korresondens från Versailles af den 30 Decemjer, att nationalförsamlingens yttersta höger som har sin klubb i Hötel des Reservoirs) lar sökt att närma sig högra centern (åreanisterna under Marc Girardin), till hvilcen, såsom bekant, de båda prinsarne hörd. Van skall nu ha blifvit enig i alla princiella frågor, som angå monarkien eller re. nbliken i allmänhet, men har för öfrigt örbehållit sig fullständig handlingsfrihet. Guvernören i Paris har, i kraft af den nyndighet han på grund af belägringstillåndet eger, utfärdat ett förbud mot förljandet af teckningar och emblemer, som iro egnade att störa det allmänna lugnet. Förbudet antyder icke huruvida det är rikadt mot afbildningar af exkejsareparet eller mot fotografier af kommunens medlemmar. Målaren Courbet, den bekante deltagaren kommunupproret, hvilken sitter häktad i Sainte-Plagie, befinner sig allvarsamt sjuk och har blifvit förflyttad till ett privat sjukhus, för att undergå en operation. Hertigen af Chartres, hvilken under namn ut Robert Lefort under kriget tjenstgjorde som sqvadronschef i Loirearmen, har af komiten för granskande af de under kriget sjorda befordringarne, blifvit stadfästad i sin grad af sqvadronschef. Såsom motiv anföres det utmärkta sätt, hvarpå hertigen deltagit såväl i det nordamerikanska som det senaste franska kriget. Äfven den landsförvisning, som orleanska familjen varit underkastad, anföres såsom skäl för komitens beslut. En märklig upptäckt har gjorts i Paris, som sprider ljus öfver en kritisk period i kommunens historia. Man har nemligen påträffat en del i jorden nedgräfda papper, tillhöriga kommunen, af hvilka framgår, att ledarne för upproret den 30 April voro beredda att underkasta sig regeringen, men att de hindrades derifrån af Rossel. Journal des Debats meddelar, att den dom, som krigsrätten afkunnat öfver den ryktbare geografen Eliste Reclus, enkel deportation, blifvit förvandlad till landsförvisning. Efter några dagars tystnad har Times indtligen beqvämat sig att omtala den skrift . hvilken regeringen i Washington söker lokumentera rättmätigheten af de fordrinsar hon i Alabamasaken uppställer mot Engand. Som man kan vänta sig, kommer Pimes naturligtvis till det resultat, att det redan på grund af den oerhörda summa, till hvilken dessa fordringar uppgå, icke kan blifva fråga om att uppfylla dem, och att i synnerhet alla fordringar för indirekt skalande måste tillbakavisas. Under alla omständigheter, yttrar nämnde tidning, ligger let i mensklighetens intresse, att krigfö rande makter icke uppmuntras till attsti öfverdrifna fordringar på de neutrala på srund af den indirekta skada dessa kunna inses ha tillfogat dem. Just obestämbarheten af dessa fordringar och omöjligheten utt värdera skadan och skadeersättningen visar deras osunda natur. Om amerikanska regeringen verkligen skulle erhålla en rund summa af oss för deras räkning, som lidit skada genom hämmandet af den amerikanska handeln, huru skulle hon då bära sig vt för att få reda på hvilka som äro berätigade till skadeersättning och i hvilket förvållande denna skall fördelas? Eller huru skall man räkna ut det antal dagar, veckor, nånader ellerår, med hvilka desympatier för ydstaterna, man tillagt britiska regeringen, ingt dessas motståndskraft? Här ha vi ydligen kommit in på hypotesernas dimniga region, och det enda förnuftiga är deröre att vägra åtaga sig ansvaret för dylika ndirekta följder. Times tröstar sig visserigen med, att amerikanska regeringens forringar icke äro allvarsamt menade, mer cke desto mindre framgår af hela tonen rtikeln, att Alabamasaken icke i samma srad som under den närmast föregående tilen betraktas såsom en afgjord sak. I en senare artikel påstår samma tidning, tt England under amerikanska inbördesriget gjorde sitt bästa för att uppfylla ina pligter såsom neutral makt; att man indigt fästade uppmärksamhet vid och unersökte amerikanska sändebudet Adams lagomål, ehuru det i de flesta fall visade ig, att han misstagit sig; att under de fyr: igsåren intet för sydstaternas räknin; trustadt krigsskepp erhöll tillstånd att ut öpa från britiska hamnar; att regeringe cke endast visade tillbörlig vaksamhet oc ktivitet t. ex. i seqvestrerandet af Alexan ra och de båda pansarfartygen, utan äfve ed stor kostnad för nationen öfverskrel ränserna af hvad hon var förpligtad a öra, Bland dem som i början kraftigt up rädde mot den påfliga ofelbarhetsdogm ar äfven den inom Frankrikes katolsl yrka såsom teolog och författare beka bb Gratry. Denne har nyligen undq astat sig och i ett bref till erkebiskop F Paris återkallat hvad han förut i dej mne skrifvit samt uttalat sitt erkänna f den nya dogmen. Han har gifvit pa lyacinth del af detta steg och uppma onom att följa sitt exempel. Hyacinth rat derpå i ett längre bref, datej länchen den 23 December, ur hvilke eddela följande karakteristiska ställe: Var öfvertygad, ärevördige fader, atj culle icke kosta mig någon strid at